Hade lite nack- och huvudvärk idag så jag bestämde mig för att gå en runda i skogen, ibland lättar det när man får igång blodcirkulationen och man blir varm i kroppen. Jag hängde på mig ryggsäcken och pulsade iväg i snön. Så småningom hamnade jag uppe på ett av de högre bergen häromkring och där bestämde jag mig för att ta lite fika.

Men en eld skulle ju sitta fint också, tyckte jag. Har inte gjort upp eld utomhus sedan sent i höstas, så det vore sannerligen på tiden. Jag har alltid med tändstickor i alla utekläder och i ryggsäcken, inte för att jag röker, utan för att jag ska kunna göra upp eld när som helst om andan faller på. Och det gjorde den nu.

Men det var inte lätt att hitta något eldningsbart i den snöfyllda skogen, det var dessutom några plusgrader och allt var genomsurt. Uppe på berget växte i princip bara tallar och några enbuskar, jag fick klättra ner ett stycke för att hitta några granar. Att få igång en eld med så sur ved som jag fick nöja mig med var inte lätt, men det gick. Rökutvecklingen från veden var tidvis som från en mindre skogsbrand, men brandflyget var ju knappast ute och kollade vid den här årstiden.

2015-02-01 Vintereldning på Kattbäckeberget 3, 600 px
Nej, jag har inte fallit ihop av trötthet efter att ha klättrat upp för berget, jag håller bara på att ge elden lite konstgjord andning för att få igång den bättre.
2015-02-01 Vintereldning på Kattbäckeberget 4, 600 px
Att sitta ute i skogen och fika vid en eld, om än ack så liten, ger i alla fall lite vildmarkskänsla.
2015-02-01 Vintereldning på Kattbäckeberget 5, 600 px
Att elda häruppe på berget gör man knappast sommartid, det tar för lång tid att ta sig ner och hämta vatten och sedan klättra upp igen. Men vintertid finns det släckmedel på bara någon decimeters avstånd.
2015-02-01 Vintereldning på Kattbäckeberget 7, 600 px
Efter att ha fikat färdigt och elden nästan brunnit ut så var det skönt att krypa ner under fleecefilten och vila en stund. Jag slumrade till några gånger och plötsligt när jag tittade upp så hade det börjat skymma. Det var nog dags att packa ihop och dra sig hemåt. Och nackvärken, den blev faktiskt bättre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *