För några månader sedan köpte jag nya topografiska kartor över östra Småland och ett stycke upp i Östergötland, de gamla hade ganska många år på nacken och var rejält slitna efter väldigt många skogsturer. I går morse satt jag och läste på en av kartorna och upptäckte ett naturreservat med ett flertal vandringsstigar, allra längst ner i det sydöstra hörnet av Östergötland.
Det hette Åsvikelandets naturreservat och ligger alltså ute vid kusten, en timmes bilfärd från där jag bor. Eftersom vädret var perfekt med strålande sol, nästan vindstilla och strax under 20° så frågade jag resten av familjen om vi skulle åka dit och kolla lite, och efter en timmes förberedelser var vi iväg. I reservatet gick vi en runda på knappt en mil, upp till Långstadudden och sedan ner till Markens udde, där vi sedan lagade mat lite längre in i viken.
Den vandringsled som vi gick började i hagmarker. Redan när vi gick ur bilen kände vi lukten av djur och efter 5-10 minuters vandring kom vi fram till en flock kor med kalvar.När man är ute och vandrar så klagar man ibland på mygg och knott, framför allt om man går lite längre norrut i Sverige. Men vad ska då korna säga som har tusentals flugor på sig hela tiden, utan att kunna skydda sig?Det var ett typiskt kustlandskap vi vandrade igenom, med bergsryggar mestadels bevuxna med tallar.Men vi gick även ute på klipporna nära havet.Utsikten ska man inte klaga på, här skulle man se ända bort till Baltikum om det inte vore för jordens rundning.Det här stället ute på Hamnö skulle jag inte ha något emot att äga. Inte för att jag själv har så jättestor lust att bo där, utan för att andra har det. Hörde jag ett bud på 7 miljoner?Matlagningen är inte minst viktig när man är ute och vandrar. Medan vattnet kokar upp så sitter Jonathan och läser på Reals frystorkade Currykyckling. Anna och jag delade på en dubbelportion av Travellunch Potatisstuvning. Det är synd att Reals mat är så dyr, Jonathans enkelportion kostade bra mycket mer än Annas och min dubbelportion.Till efterrätt åt vi hembakad sockerkaka med tillika hemgjord vaniljglass. Inte fy skam att äta sådant på en klippa ute vid havet!
