Jag har flera gånger visat bilder på och berättat om hasselsnokar här på bloggen eftersom jag tycker att det är den mest fascinerande ormarten vi har här i Sverige. Idag gjorde jag en tretimmarsvandring på skogsvägar och ibland rakt in i skogen för att testa ett par nya kängor som jag fick hem igår. Men jag hann bara gå i c:a tio minuter innan jag såg en välbekant syn: en brun kurvig orm som låg på grusvägen och sög åt sig värme. Den här hasselsnoken var väldigt timid och lugn, vilket stämmer med mina tidigare erfarenheter av dem; de är inte alls lika nervösa som huggormar och vanliga snokar. Jag tillbringade minst 20 minuter tillsammans med honom (henne?), och tidvis var jag väldigt närgången men hen visade inga tecken på att känna sig störd.

Hasselsnoken ligger sällan raklång som de andra ormarna, utan har ofta små korta kurvor på kroppen.
Här var jag väldigt närgången, bilden är tagen på c:a 5 cm avstånd. Man kan se mig liggandes på knä i hasselsnokens öga. För att få ett skärpedjup värt namnet så tog jag tio bilder som jag sedan fokusstackat i Photoshop. Observera öppningen för tungan längst fram.
Jag hittade också en huggorm, men han kände väl av min kroppsodör och försvann upp i skogen per omgående. Han har lyckats samla på sig en del av det gula frömjölet som flugit omkring i luften de senaste veckorna.
En videbock satt på grusvägen och begrundade världsproblemen. Det är inte ofta man ser den här skalbaggsarten, trots att den inte är särskilt ovanlig. Men den lever mestadels sitt liv krypandes omkring inne i vegetationen så därför är den svår att upptäcka.

En reaktion på “Hasselsnok igen”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *