Som djurfotograf vill man ju ofta komma så nära de vilda djuren som möjligt, men ibland får man faktiskt zooma ut för att få en bättre bild.
I morse var jag på väg till sjön för att fiska, solen hade just klättrat över trädtopparna och dimman över åkrar och fält hade börjat lätta. Naturen var vacker som en nationalromantisk målning. Plötsligt ser jag en råbock i motljuset ute på fält, med den gyllengula dimman i bakgrunden. Jag vänder bilen och åker tillbaka, kameran har jag alltid med mig, även när jag åker och fiskar.
Jag stannar bilen mitt framför bocken, men växtligheten vid dikeskanten gör att jag inte får ren sikt. Så jag låter bilmotorn vara igång för att kamouflera ljudet när jag kliver ur bilen. Först zoomar jag in bocken så mycket som möjligt men jag upptäcker omgående att bilden blir bättre som miljöbild, så jag zoomar ut så mycket att jag får med även den gyllengula dimman ovanför.. Jag hinner ta ett tiotal bilder innan bocken tycker att nu får det vara nog, och han går iväg ner i en svacka där jag inte kan se honom.
