En vecka på semestern hyrde vi en stuga på Gotland, hela familjen tillsammans, även utflyttade dottern Jennifer var med. Vädret varierade, men vi hade solsken ungefär halva tiden, varvat med mulet och lite regn emellanåt.
Det blev mycket fotande eftersom de flesta i familjen har det intresset. Själv tog jag 3 100 bilder som jag nu i efterhand sorterat igenom så att det blivit drygt 900 kvar. Jag har försökt begränsa mig så att jag ”bara” visar ett tjugotal av dem nedan.
Vi börjar väl i Visby även om vi inte tillbringade så många timmar där. Ni vet, Rosornas stad Visby osv. Och visst är det lite pittoreskt med de många smala gränderna och gatorna där det ofta klättrar rosor på husfasaderna.Jag har en viss förmåga att ramla på brudpar och brudparsfotografering när jag är ute och reser, samma sak hände när vi var på Azorerna. Där fick jag låna brudparet en kort stund och ta lite bilder, här nöjde jag mig med att låta den ordinarie bröllopsfotografen sköta uppställningen och ”stal” ett par bilder ur en sidovinkel.Kan man fota en tanke??? Så här tänkte jag mig i alla fall brudparet när de återvänder till samma plats och firar 50-årig bröllopsdag om ett halvsekel. Deras dotter är nu fastighetsmäklare i Malmö och sonen, som de ännu inte fått på förra bilden, jobbar på Visby lasarett. Själva gick de i pension för 9 år sedan.De förra bilderna på brudparet var fotade i Visby botaniska trädgård. Där fanns så mycket blommor, framför allt olika sorters rosor, så jag blev alldeles snurrig i huvudet. Dom här rosorna tyckte jag emellertid var misstänkt lik prästkragar.Utanför Visby ringmur, neråt vattnet, finns det hängmattor uppspända mellan träden så att stressade turister kan få ta igen sig lite.Den här turisten var en uppfinningsrik man. När ryggsäcken på ryggen inte räckte till för all packning så köpte han en ryggsäck att ha på magen också. Lätt som en plätt! Fast den borde väl egentligen kallas magsäck?Att cykelsemestra på Gotland är oerhört vanligt, en bidragande orsak kan vara att det är så dyrt att ta med sig bilen på färjan. Men det som den här familjen gjort är en utmaning som jag inte vet om jag skulle våga mig på. Mamma och pappa har tagit med sig alla 5 barnen på cykelsemestern och minst 4 av barnen verkar vara under 10 år, den allra minsta sitter i cykelvagnen som dras av mamman. Framför henne cyklar en av döttrarna som väl fortfarande går på dagis. När jag var i hennes ålder kunde jag definitivt inte cykla, än mindre ge mig ut på vältrafikerade bilvägar. Hoppas de kom hem med livet och humöret i behåll.När man ger sig ut på de lite mindre grusvägarna bortom de större stråken så kan man bli ”anfallen” av diverser djur, i det här fallet gutefår. Jennifer tog det säkra före det osäkra och hoppade in i bilen när de kom travandes i samlad tropp, medan jag visade mitt manliga mod (?) och stannade kvar utanför. Men de var hur vänliga som helst.Den här baggen var riktigt inställsam och kom så nära att han var innanför närgränsen på objektivet gång på gång. Här har jag fått zooma ut maximalt och får ändå inte med hela huvudet på honom, han är bara ett par decimeter framför objektivet. Både tackorna och baggarna bland gutefåren har horn, baggarna har de här lite kraftigare korkskruvarna. Släktingen gotlandsfåret har däremot inga horn alls.I en hästhage på södra Gotland gjorde jag en flyktig men trevlig bekantskap med Matilda från Dalsland. Hon hade tillsammans med sin pojkvän stannat för att fota hästarna, och när jag åkte förbi och såg henne där tänkte jag att den tjejen och hästarna skulle kunna bli en bra bild. Så jag vände bilen och åkte tillbaka och frågade om hon kunde ställa upp som modell. Inga problem, hon la ifrån sig kameran och jag tog några improviserade bilder på henne när hon gosade med ett föl. Det syntes att hon var uppfödd med hästar annars hade hon nog inte vågat vara så intim med vilt främmande hästar i hagen.Liksom på Öland är det gott om väderkvarnar på Gotland. Men att fota en närbild rakt av på en väderkvarn är inte så spännande, så jag försökte hitta en miljö som skulle göra bilden mer intressant. Med den betande hästen i ett varmt solljus i förgrunden, och bakgrunden i lite skugga så tyckte jag att den här diagonalkompositionen funkade ganska bra.Vildkaniner finns det i enorma mängder i vissa områden, men de är ändå inte så lättfotograferade, de håller sig gärna inne i skuggan, och kommer man för nära så är de snabbt nere i sin håla eller inne i ett tätt buskage. Den här smög jag mig på under c:a 5 minuter, långsamt, långsamt kröp jag närmare. Jag hade inget långt tele till hands (låg i bilen), så jag var tvungen att komma ganska nära inpå.Gamla ödekyrkor finns det flera stycken på Gotland, och de ligger ofta bortom allfarvägarna där turisterna åker. Det här är Bara ödekyrka som byggdes på 1200-talet, men som övergavs på 1600-talet och sedan fått förfalla. En restaurering gjordes för 100 år sedan för att bromsa förfallet lite. Vi träffade en äldre kvinna som berättade lite om kyrkan, bl.a. att kyrkogården runt kyrkan fortfarande används. Hon vårdade sina svärföräldrars grav där, och sa att hon själv snart skulle ligga där. Det förekommer även musikuppträdanden inne i kyrkoruinen på sommaren med lokala förmågor från Gotland. Som tack för att min fru hjälpte henne med att vattna svärföräldrarnas grav så berättade hon en hemlighet, ett hemligt tecken som finns i kyrkoruinen….Inne i mörkret i en av kyrkoruinens väggar finne en mycket smal och brant trappa som leder upp till en öppning uppe i väggen. Vad den använts till vet jag inte, när vi upptäckte den hade den gamla kvinnan redan åkt så vi hade ingen att fråga.Ilandflutna skodon finns det gott om på stränderna på Gotland, inte bara badtofflor och liknande utan även vanliga skor och rejäla kängor som den här.Som tur är så finns det en skokyrkogård uppe på Fårö där man kan ställa ilandflutna skor. Man kan även ställa egna gamla avlagda skor här, enligt anslaget som finns uppsatt så bringar det särskild tur till ägaren om han går hit i skorna, sedan ställer dem på gravplatsen och sedan går barfota hem igen. Kyrkogården ligger vackert på en stenstrand, inte alls långt ifrån ett välkänt raukområde, men de flesta turister har säkert inte en aning om dess existens.Går man längs kusten så har man ofta sällskap av sjöfåglar. Den här silvertärnan följde jag en lång stund när hon snappade upp småfiskar ur vattnet och sedan flög bort och överlämnade dem till sin unge, som otåligt satt och väntade på en sten.Visar man bilder från Gotland måste man ju ha med några med raukar på också. Det finns många raukområden, en del står ute i vattnet, andra på stranden och de finns även längre upp på land. Här har min dotter klättrat upp på en rauk på Fårö och agerar modell.Det här är den välkända rauken Kaffepannan uppe på Fårö. På sätt och vis liknar den kanske mer en hund, och det brukar vara mycket turister där på sommarkvällarna för att fota rauken i solnedgången. Men för att få solen att gå ner i vattnet precis i hålet på rauken så måste man vara där ett stycke in i augusti, i juli går solen förbi rauken.Efter solnedgången försvinner alla turisterna men nu inträder i stället Blå timmen, som kan vara nog så spännande för fotografer. Här sitter Jennifer nere vid stranden och fotar ut över de inrullande vågorna medan halvmånen är upphängd på himlavalvet.Men hon är inte värre upptagen än att hon kan slita sig från kameran och agera modell åt mig när jag hittat några stenar ute i vattnet som hon kan stå på. Halvmånen balanserar diagonalkompositionen. Det största problemet med de här bilderna var den starka vinden utifrån havet, hennes kjol fladdrade både hit och dit, det här var i princip den enda bilden då den någorlunda höll sig på plats. 2 500 ISO, handhållen kamera.
