Igår (sön. 10/7) var jag på fjärilskurs med Jan Henriksson från Naturskyddsföreningen i Tjust. Några dagar innan kursen visade det sig att meteorologerna hade planerat in ett regnväder just under kurstimmarna, men efter ett allvarligt samtal med SMHI så lyckades vi till slut få dem att flytta fram ovädret 10-12 timmar. I stället fick vi ett vackert sommarväder med mestadels sol, dock med lite lätt blåst som ibland störde oss som gärna ville fotografera dagens bevingade huvudrollsinnehavare.
Ett drygt tiotal naturintresserade personer i skiftande åldrar och nationaliteter dök upp på exkursionen, och vi fick mycket kunskap om fjärilar serverad under de 5 timmar som kursen höll på. Totalt kunde vi bocka av 27 fjärilsarter, varav apollofjärilarna och makaonfjärilarna drog till sig mest uppmärksamhet, åtminstone bland fotograferna. Här följer några bilder från utflykten.
Jan Henriksson (i blå keps) delgav oss mycket kunskap om fjärilar, han hade också god hjälp av Rolf Kokkonen, närmast honom till höger.Spännvidden i ålder på kursdeltagarna var stor, här sitter kanske en blivande lepidopterolog (fjärilsexpert) i knät på pappa och bläddrar i fjärilsboken.”To bee, or not to bee, that is the question…” Men det var inget ”bi” i den här glasburken,……det var en storfläckig pärlemorfjäril.Här har några fotografer fått korn på en apollofjäril, en art som vi såg ett flertal exemplar av under dagen. Den är dock så ovanlig att den är fridlyst i Sverige, men den är hyfsat vanlig på några platser, varav en lokal finns i vår kommun.Så här ser den ut i närbild, en vacker och mycket stor fjäril.Bara för att man är stor och vacker så betyder det ju inte att man har ensamrätt på de växter man besöker. Här klättrar en blombock upp på apollofjärilens vingar för att åka snålskjuts till nästa tistel. Undrar om han kunde hålla sig kvar när apollofarkosten startade?Den första makaonfjärilen missade vi, den gick förbi i trädtoppshöjd. Men nästa kom lite lägre så jag följde efter den och efter c:a 100 meter gick den ner. Jag lyckades hitta den i gräset, och till min lycka så var den riktigt samarbetsvillig. Det var ett lite slitet exemplar och bakgrunden lite för nära och skarp, men jag är ändå ganska nöjd med att ha fått rejäla närbilder på den kanske vackraste fjärilen vi har i vår fauna.Den här ekoxehannen har utkämpat sin sista strid. Det är bara skalet kvar, alla mjukdelar är borta. Förmodligen har någon kråkfågel varit framme och sugit musten ur den, i dubbel bemärkelse.
