När man är ute och går i skog och mark är det sällan man kommer hem utan att man fått uppleva eller hitta något intressant. Skrämmer man inte upp några djur, eller i bästa fall lyckas smyga sig på dem, så hittar man ofta spår efter djur eller skeenden som man kan fantisera över.
Idag var jag ute och gick nästan 4 timmar i lätt småregn, men såg inga djur förutom en tjädertupp som nästan skrämde slag på mig när den flög iväg inte så långt bort. Det bullrar rejält när han får fart på vingarna. Men jag hittade något annat som jag tyckte var intressant.
När jag kommer till större klippblock, stensamlingar eller bergväggar brukar jag snoka runt lite i omgivningen. I bästa fall hittar man ett gryt, övergivet eller använt, eller kanske bara ett viloställe/daglega för något djur. Idag såg jag på håll en bergvägg med en mörk klippskreva i som låg i skydd under ett överhäng på berget. Det måste naturligtvis undersökas.
När jag kom fram såg jag att det låg en massa smågrenar i klippskrevan, det verkade osannolikt att dom skulle ha råkat hamna där av en slump. Jag tog fram ficklampan (har oftast en sådan med mig för att kunna lysa in i skrevor och gryt, eller för att lättare se i skogen om det hinner bli riktigt mörkt innan jag kommer hem) och såg då att överst i grenstapeln var det ett rede. Boet var tomt, förutom en avlång ljus sten som låg mitt i. Men när jag böjde mig in under överhänget och såg stenen på nära håll så var det ingen sten, det var en mycket gammal, torr och stelnad rovdjursskit som låg där. Jag började fantisera över vad som kunde ha hänt.
För flera år sedan har ett fågelpar byggt ett bo i klippskrevan under det utskjutande berget, där var ju torrt och fint, men frågan var hur pass säkert det var placerat. Fågelmamman lägger sina ägg i boet, och fågelpappan flyger fram och tillbaka och matar henne medan hon ruvar. Ett av skogens rovdjur, kanske en mård, ser trafiken in under klipputsprånget och blir nyfiken. Han klättrar upp i skrevan, fågelmamman blir livrädd och flyger iväg, och kvar finns nu bara de oskyddade äggen. De blir en munsbit för mården, och innan han ger sig iväg på nya äventyr så lämnar han en liten revirmarkering i boet i form av lite spillning.
Det här hade normalt sett passerat obemärkt utan att lämna några spår i evighetens bibliotek, för mårdar skriver inga dagböcker. Om det nu inte vore för att en nyfiken skogsvandrare/naturfotograf hade avslöjat alltihop och skrivit om det på sin blogg så att hela världen kunde läsa om det………
