Jag har alltid funderat över hur man odlar spaghetti egentligen. Jag menar, reportage om hur man odlar ris, potatis, majs och allehanda andra grödor har man ju sett hur många som helst på TV, men spaghetti? Varför är det så hemligt med det? Jag har googlat på spaghettiodling och fått en enda ynka träff, och när jag försökte följa upp den träffen så var den sidan naturligtvis borttagen. Jag anar någon sorts konspiration här.

Förra våren försökte jag faktiskt odla själv genom att putta ner lite färska spaghettibitar i trädgårdslandet och sedan vattnade jag hela sommaren, men det enda som kom upp var en massa ogräs. Min fru tröstade mig med att jag förmodligen hade sått alldeles för sent, kanske det behövdes mer näring också? Så i förra veckan, när det var så soligt och vårfint väder, lånade jag grannens jordfräs och körde över hela trädgårdslandet två gånger. Sedan strödde jag ut 8 kilo spaghetti i småbitar och körde över med jordfräsen en gång till. Ett släpvagnslass med färsk kogödsel, till viss del uppblandat med hästdito, pytsade jag ut ovanpå jorden (ibland är det bra att ha bönder i släkten). Sedan toppade jag alltihop med tre hinkar hemburen svart vildsvinsskit uppifrån skogen. Nu eller aldrig, tänkte jag. Händer det inget nu så är det i alla fall inte fel på gödningen. Nu var det bara att sätta sig och vänta på nederbörden.

I fredags kom ju regnet, och på natten övergick det i snö. Min fru gick upp före mig på lördagsmorgonen, medan jag låg kvar en stund i sängen. Plötsligt hörde jag ett avgrundsvrål från min fru inifrån vardagsrummet. Jag kastade mig ur sängen och snubblade iväg mot rummet. Antingen är trädgården full av terrorister eller också har katten spytt på rumsmattan, hann jag tänka. Men ingetdera var fallet. Utanför panoramafönstret hade det växt upp en skog, en skog som inte fanns dagen innan. Men det fanns inga grenar eller löv på träden, de bestod bara av ljusa stammar.

Vi klädde på oss och gick ut i morgonkylan. Om vi var förvånade förut så blev det inte bättre när vi kom ut. Alla trädstammarna visade sig vara släta och jämntjocka hela vägen upp, och min fru konstaterade ganska omgående att det var……… spaghetti! Tre meter höga spaghettistammar med en diameter på c:a 15 cm hade vuxit upp ur vårt trädgårdsland under natten!

Vilken var den utlösande faktorn som gjorde att spaghettin överhuvud taget grodde, och dessutom så snabbt? Var det blandningen av häst- och kogödsel? Eller var det vildsvinsskiten som satte sprätt på det hela? Eller var det att det först regnade och sedan frös på direkt efteråt? Ingen tycks veta, i övermorgon kommer det i alla fall tre inspektörer från Sveriges Lantbruksuniversitet och ska kolla på min spaghettiodling. Fram till dess fortsätter jag sälja spaghetti till vänner och grannar, och jag håller själv med motorsåg.

2015-03-21 Spaghettiodling
Spaghettistammarna har lite olika färg, en del är helt ljusa medan andra har mörka, lite brunaktiga ränder. Min fru tror att det kan vara all gödseln som färgar av sig, men det gör väl ingenting, dom blir ju ändå bruna när dom blandas med köttfärssåsen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *