Ibland vill man som fotograf ha lite variation i sina bilder. Man kanske vill ha olika skärpedjup, eller ha extrema närbilder, eller tvärtom: ha med mycket miljö runt om huvudmotivet, eller ha rörelse i motivet genom panorering eller lång exponering, eller ha en annorlunda fotovinkel, eller underexponera bilden för att få mustigare färger, eller… eller….

Det finns många sätt att variera en bild, men när det gäller att fota vilda djur så kan det ofta vara svårt att få till det. Man har bara några sekunder på sig att ta bilden, ibland bara tiondelar av en sekund innan djuret har flytt sin kos, och då kan man bara godta den situation som är för handen och överhuvudtaget vara nöjd om man får till en vettig bild.

Men när det gäller lite mindre vilda djur, som t.ex. kor, så kan man testa lite olika varianter. Jag ska visa tre olika bilder, tagna ur tre olika fotovinklar.

Eftersom jag är drygt 190 cm lång med kängor på mig så är det här den vanliga fotovinkeln när jag står framför en skock nyfikna ungdjur. Som dokumentärbild är den OK, men den har ju ett litet frånovan-perspektiv som inte är så snyggt, pga. att jag är så lång och står rakt framför dem och fotar.
Den här bilden känns mycket bättre. Här har jag gått ner på knä och därmed kommit ner i kvigans höjd, vilket ger ett mer naturligt perspektiv. Här finns också lite mer miljö runtomkring som visar var hon befinner sig, i en hage ute i skogen. Koncentrationen är på kvigan genom att hon är det enda i bilden som är skarpt, medan miljön runtomkring ligger i en behaglig oskärpa.
Här är foto taget ur grodperspektiv med vidvinkel på nära håll. Marknivåperspektivet gör att man får trädkronan som bakgrund, vilket känns lite annorlunda. Vilken bild som är bäst? Jag tycker nog att bild två känns mest harmonisk, om det nu är vad man är ute efter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.