Att hitta nya arter när man är ute och fotar insekter är alltid spännande. Ibland vet man inte vid fotograferingstillfället vad det är man fotar, och då blir det extra intressant när man kommer hem och tar upp bilderna i datorn: vilken art är det som jag har träffat på? Är den ovanlig/sällsynt eller ganska allmänt förekommande?
Jag har ganska mycket bestämningslitteratur för olika djurarter, men ibland går man ändå bet på uppgiften, trots att man kanske lägger flera timmar att söka även på nätet. Då händer det att jag tar hjälp av Didrik Vanhoenacker, som är jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet, han brukar klara ut det mesta.
Här nedan visar jag ett par nya fjärilsarter som jag fotat nu i veckan och som jag tidigare inte hade bilder på, och även ett par andra bilder.
Den här fjärilen hade jag aldrig sett förut, när jag plötsligt såg den liggandes i mittsträngsgräset på en skogsväg. Jag trodde först att den var död för den rörde inte på sig när jag böjde undan grässtråna, jag kunde till och med försiktigt flytta på den. Men efter en stund rörde den på sig, men utan att flyga iväg. Det är en mindre igelkottspinnare, en dagaktiv art trots att de flesta spinnare är nattaktiva. Den är inte sällsynt men det är ganska ovanligt att man får syn på den. På engelska kallas den för Wood Tiger, vilket man kan förstå av färgteckningen på framvingarna. Inte att förväxla med golfspelaren Tiger Woods….Det här är en svavelgul höfjäril, en fjäril som man inte lägger märke till så ofta och som jag tidigare inte hade på bild. Det tog mig säkert 15 minuter av förföljande innan jag till slut lyckades få en bra närbild. Min erfarenhet är att har man bara tålamod och orkar hålla på så kan man komma de flesta fjärilsarterna ganska nära, även om de flyger iväg på 2 meters håll under de första 10-20 försöken.Den här fjärilsarten har jag många bilder på, men nu tyckte jag att jag fick till en ganska hyfsad motljusbild. Det är en apollofjäril, en fjäril som bara finns på Gotland och på vissa lokaler längs ostkusten. Den är mycket stor och väldigt fotograferingssnäll, den bryr sig inte hur nära man än kommer med kameran.Det känns som om bastardsvärmarna har minskat lite i antal under de senaste 20-30 åren. Förr såg man dem i massor på ängar och i hagar, nu är de inte alls lika många. Det här är en klubbsprötad bastardsvärmare, som gör sig bra på bild med sin lysande röda färg mot en lugn grön bakgrund.Det här är ingen ovanlig fjäril, tvärtom, en av de vanligaste i skogsmarkerna. Det är en skogsnätfjäril, men det lustiga med just det här exemplaret på bilden är att den satt kvar på min hand i 28 minuter! Först kom den och satte sig på min kameraväska, och när jag då satte min hand bredvid den så klättrade den över. Den blev så förtjust i mina svettiga kroppssalter att den stannade kvar där, ni kan se att sugsnabeln är konstant nere på handen. Jag gick flera kilometer i skogen och fotade både trollsländor och andra fjärilar, men skogsnätfjärilen satt troget kvar. När den till sist försvann så kollade jag tidpunkten som var registrerad i kameran på den första bilden jag tog med fjärilen på handen; då hade det gått 28 minuter. En uthållig fripassagerare!
Fantastiskt fina bilder, roligt att du berättar om dom olika arterna. Ett bra och lärorikt inlägg tycker jag! -Bra!