Igår när jag skulle hämta in posten från brevlådan så upptäckte jag en fjäril på grusgången. Den satt med ihopfällda vingar och när jag böjde mig ner för att se vad det kunde vara för fjäril så upptäckte jag omgående det välbekanta c:et på bakvingens baksida. Det var alltså en vinbärsfuks, den enda fjäril som enligt min vetskap har ett halvmåneformat c på bakvingen. Det finns till och med inlagt i dess latinska namn, Polygonia c-album, där c-album betyder just vitt c.
Den satt helt stilla så jag hämtade kameran och tog några bilder. Plötsligt bröt solen igenom molntäcket och omgående fällde vinbärsfuksen ut vingarna, men innan jag hann byta position från liggande på mage på grusgången till att fota den ovanifrån så hann solen gå i moln igen och fjärilen fällde ihop vingarna. Jag spanade mot himlen men där syntes inga tänkbara ljusgluggar inom överskådlig tid. Men så fick jag en idé.
Kanske man kunde lura vinbärsfuksen att öppna vingarna om man lyste på den med en ficklampa? Visserligen är det väl solvärmen den vill åt när den exponerar vingarna men det kunde ju inte skada att testa. Jag hämtade en stark ficklampa och lyste på fjärilen på c:a 5 cm håll. Först hände ingenting, men efter 15-20 sekunder började det bli en glipa mellan vingarna och snart hade den fällt ut vingarna. Bingo, tänkte jag, och la ifrån mig ficklampan och tog upp kameran. Då fällde den ihop vingarna igen! Jag upprepade proceduren med ficklampan och den här gången hann jag faktiskt ta ett par bilder innan den smällde ihop vingarna.
