Igår morse gick jag upp klockan 03.15 och drog iväg ut till det gömsle jag satt upp dagen innan vid en göl ute i skogen. Jag smög in i gömslet så tyst och försiktigt jag kunde för att inte störa de fåglar som låg ute i gölen. När jag suttit där en stund kunde jag konstatera att i gölen fanns det ett sångsvanspar, ett par svarthakedoppingar, ett knippar plus en ensam kniphane, samt en ensam gräsandhane.

Jag stannade tre timmar i gömslet innan jag smög ut igen och gick en runda på några timmar i skogen. Här nedan finns lite bilder som jag tog på fåglarna i gölen.

Så här ser det ut inifrån gömslet. Det har nu blivit så pass ljust att det går att fotografera, solens första strålar syns i trädtopparna på andra sidan gölen.
Gölen är så pass grund att sångsvanarna på många ställen kan köra ner huvudet och den långa halsen och nå ner till bottenväxter.
Solens strålar når inte ner till gölen förrän någon timme efter soluppgången, men den solbelysta skogen på andra sidan speglar sig i gölen och bildar en annorlunda färgbakgrund till fåglarna.
Jag har alltid gillat svarthakedoppingar, allt sedan jag första gången fick se dem just i den här gölen för närmare 50 år sedan.
Färgen på doppingens hjässtofs harmonierar väl med soluppgångens färger som speglas i vattnet.
Gräsanddraken hälsar de första solstrålarna som når ner till gölen.
Kniphanen uppvaktar enträget honan som inte är speciellt imponerad. Den andre hanen i gölen försökte vid några tillfällen komma fram till honan men han jagades resolut iväg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *