Det händer ju lite då och då att jag åker en runda med bilen och tittar efter djur, antingen tidiga mornar vid soluppgången eller också på kvällarna. Då har jag naturligtvis med flera kamerahus, varav ett med ett långt tele. Jag har även en lång stabil träregel som löper från baksätet fram till instrumentbrädan, mellan sätena. Den gör att jag har stöd för telet även när jag fotar ut genom passagerarfönstret.
Men även under dagtid brukar jag slänga med telet så fort jag ska åka någonstans utanför samhället, man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp något intressant. I lördags skulle hustrun och jag åka och besöka en äldre dam som vi är ytligt bekanta med, hon har fått en stroke och sitter numera i rullstol. Av gammal vana la jag in telet i baksätet, även fast det var mitt på dagen. Och ser man på, efter ett par mils färd så ser jag två bruna varelser ute på en grön åker. Det är två rådjurskid som är ute och betar, mitt på ljusan dag, morsan går lite längre bort i en sänka, jag ser henne bara när hon lyfter på huvudet. Det är bara att köra åt sidan på vägen och plocka fram utrustningen och börja fota, för rådjuren bryr sig inte alls om vår närvaro.
