Det satt en harunge vid vägkanten när jag kom farande på förmiddagen. Jag körde försiktigt förbi och stannade 30 -40 meter längre bort. Där hoppade jag ur bilen och fick ett par foton på honom där han satt kvar. Men när han hoppade in i gräset avancerade jag närmare, ända fram till det ställe där jag tyckt mig se att han hoppade in. Ingen harpalt syntes någonstans!
Men plötsligt hoppar han ut ur gräset, ut på vägen, bara c:a tre meter framför mina fötter. Jag lyfter kameran och tar några bilder, men det blir bara närbilder på högersidan av hans huvud eftersom jag har Tamron-objektivet inställt på 600 mm brännvidd. Jag zoomar ut till ungefär 250 mm och under tiden hoppar haren iväg några meter och vänder vänstersidan mot mig. Jag uppfattar att något är fel i huvudet på honom men låter kameramotorn gå på direkt för han förbereder ett hopp in i gräset där han försvinner. Han rör sig med korta, lite klumpiga hopp, inte alls som harar brukar ta sig fram.
När jag tittar på harbilderna på kameradisplayen förstår jag varför: haren är enögd! Där vänster öga borde sitta finns bara en vit hinna. Då kan det inte vara så lätt att göra avståndsbedömningar när han ska hoppa, om han bara har ett öga att se med. Huden runt ögat är också avskrapad, kanske har han blivit påkörd men överlevt, dock rejält handikappad. Tyvärr är väl hans överlevnadschanser rejält reducerade eftersom han inte med synen kan upptäcka vad som händer på hans vänstra sida, och heller inte kan fly undan faror på samma sätt som en frisk hare.
