Det är inte ofta man går på vuxna handjur av kronhjortar ute i skogen, när det inte är brunstsäsong. De hör dig, känner lukten av dig och försvinner innan du vet att de ens funnits där.
Men i förrgår kväll var hustrun och jag ute och gick i ett skogsparti som sällan besöks av några människor. Jag har varit där en gång för flera år sedan och fick då se en bock som kom fram och fejade hornen inte så långt ifrån mig, samtidigt som där gick ett ensamt kid. De verkade helt trygga i sin skog där människors närvaro är en sällsynt händelse.
När vi gick där så såg jag på långt håll i skogskanten några grenar som stack upp ur gräset, de var väldigt lika kronhjortshorn. Men det kunde det väl ändå inte vara, men vi gick försiktigt lite närmare och sedan kollade jag för säkerhets skull i kameran. Och ser man på: det var kronhjortshorn, och jag såg antydan till en hjortskalle i gräset!
Nu började operation smygning, vilket inte är lätt när det gäller kronhjortar, och det blev definitivt inte lättare för att vi var två personer som av misstag kunde trampa av en kvist. Men vi kom riktigt nära, hjorten låg trygg och vilade, och när han väl upptäckte oss så fick jag några fina bilder när han reste sig upp.
