Jag har hittat ett träd i skogen!

Det låter kanske inte så unikt men det är just vad det är! Läs vidare så förstår du varför.

När man som jag ofta går omkring i skog och mark så upptäcker man ibland företeelser som man inte känner igen eller begriper sig på. Det kan vara djur eller växter som man inte sett förut, eller kanske skeenden som känns märkliga på något sätt.

Jag brukar rådfråga Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet som ofta medverkar i TV, han brukar klara ut det mesta. Men vid vår senaste kontakt blev han faktiskt svaret skyldig, han kunde inte ge någon förklaring till vad jag hittat.

Jag hade nämligen funnit en torrgran som släppt barken och innanför den så fanns det på själva trädstammen ett korsformat mönster, där det i varje skärningspunkt växte en gren. Mönstret bestod av upphöjda valkar och påminde lite om åderbråck. Jag hade aldrig sett något liknande.

När Didrik inte kunde hjälpa mig så började jag själv söka på nätet efter någon som kunde vara insatt i ämnet, och efter diverse turer hit och dit så hittade jag en pensionerad professor vid skogsvetenskapliga fakulteten på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i Uppsala. Hans namn var Mats Nylinder, och han har skrivit ett flertal läroböcker inom ämnena skog och virkeslära.

Han blev mycket intresserad när jag kontaktade honom, och han kunde omgående rapportera att det finns bara fyra kända träd med detta mönster i Sverige, samtliga är tallar. Granen jag hittat är alltså ett unikum, den enda kända i landet med detta utseende.

Hans berättade vidare att forskning pågår både i Europa och i USA för att hitta en förklaring på mönsterfenomenet, men än så länge har ingen godtagbar förklaring kunnat läggas fram. Troligen har valkarna med grenanlagen att göra, men ingen vet med säkerhet. Inte heller har det kunnat utverkas något tillstånd att få fälla någon av de fyra tallarna för vidare undersökning, de står på känslig mark, t.ex. i nationalpark och naturreservat.

Eftersom jag är lite bekant med markägaren till fastigheten där granen står så kontaktade jag honom och förklarade situationen, och fick faktiskt hans tillåtelse till att ta ner granen i forskningssyfte, något som förstås gladde professor Mats Nylinder.

Vi stämde träff en dag i juli när han kom ner från Uppsala för att jag skulle visa var trädet fanns så det kunde fällas. Med sig hade han sin gode vän forskningsingenjören Hans Fryk, de har jobbat ihop på SLU i över 30 år, och fortsatt med det även efter att de gått i pension.

Trädfällningen gick utan problem, men granen visade sig vara grövre, och därmed tyngre, än vad Mats trott. Han hade räknat med att såga av breda skivor av stammen som vi sedan skulle bära genom skogen ut till bilväg. Men de blev för tunga för att kunna bäras, så vi fick rulla dem genom skogen, ut till bilarna. Det tog en god stund, men vi hade inget annat för oss den dagen så det gick bra.

Mats Nylinder kommer nu att göra fina snitt i skivorna och kanske hyvla sig ner för att belysa hur årsringsmönstret har förändrats. Han tänker göra snitt från mantelytan och inåt samt snitt tvärs stammen. Med lite tur kan så kan gåtan med mönsterfenomenet på de här träden äntligen få sin lösning, tack vare en gran från skogarna utanför Ankarsrum.