De senaste morgnarna och dagarna har i princip varit helt molnfria och det har jag utnyttjat till att vara ute och vandra i skogen. Jag har gått upp kl. 04 så att jag kunnat vara ute och lyssna på vårfågelsången i gryningen. Naturligtvis har jag träffat på mycket djur, en del hinner jag fota, andra ser jag bara skymten av när de brakar iväg in i skogen, skrämda av min vittring eller av något ljud jag gjort. Men det är en fantastisk känsla att få gå omkring på skogsvägar, djurstigar och ibland bara rakt ut i skogen, och lyssna, se och uppleva. De två morgnarna jag varit ute så har jag inte kommit hem förrän frampå eftermiddagen.
I den här dimmiga gölen hittade jag både knipor och svarthakedoppingar.
En mindre grupp dovhjortar i olika pälsfärgsvariationer stod och betade i det frostiga gräset.
Den här älgkon stod och värmde sig i de första strålarna från den nyss uppgångna solen. Hon funderade länge på vad jag var för något innan hon travade in i skogen.
Jag gick upp på ett litet berg för att titta ut över myren nedanför och fick då syn på den här rågeten. Hon var mest intresserad av vad som hände längre bort längs myrkanten, jag kom aldrig underfund med vad som fångat hennes intresse. Hon verkar lite rund om magen, det väntas nog tillökning om någon månad eller så.
Rödhake och taltrast dominerar fågelsången på morgonen. Taltrasten brukar vara svår att komma riktigt nära, men här hade jag tur. Jag var kamouflageklädd och skogsdungen jag smugit fram i var ganska tät, så jag lyckades få många bilder på solosångaren in action.
Så mycket havsörnar som flyger över skogar och insjöar som jag sett i år har jag nog aldrig sett någon vår. I princip varenda gång jag varit ute så har jag sett en eller flera. Har häckningarna lyckats så bra att det blivit konkurrens ute i havsbandet, så nu drar en del inåt land för att söka nya jaktmarker?
När jag börjar bli trött i kroppen frampå förmiddagen så tar jag några klunkar T-röd och sätter sedan en tändsticka framför näsan. Då blir det fart på gubben och jag orkar gå en mil till. (OBS! För tydlighetens skull: Det här var ett skämt, testa det inte på er själva!).
Att laga mat och äta hör till höjdpunkterna när man är ute och går i skogen. Här är det gulaschsoppa som står på menyn, dagen innan var det åtta Bullens pilsnerkorvar som slank ner som en dans.
Har man varit ute och vandrat i 5-6 timmar och just ätit lunch så är det väldigt skönt att lägga sig och slumra till en halvtimma eller kanske t.o.m. en hel timma. Men när jag hade sovit färdigt och fått på mig ryggsäcken uppe på berget så hann jag inte gå många steg förrän jag nästan trampade på en huggorm. Det är tur att jag brukar sova med munnen stängd. Att vakna av att en huggorm håller på att utforska ens munhåla vore nog en väldigt speciell upplevelse.
Härlig naturupplevelse!