Videfuks, körsbärsfuks och vinbärsfuks på 5 minuter

Grabben och jag var ute och gick i skogen några timmar igår. Eftersom det var hyfsat varmt, drygt 10 plusgrader, så var det en del vårfjärilar som var ute och luftade vingarna. Vid ett tillfälle såg jag flera fuksar, först en vinbärsfuks och sedan två körsbärsfuksar där den ene ihärdigt uppvaktade den andre.

Jag tog lite bilder, men när jag tittade lite närmare på dem vid hemkomsten så verkar det som om den ena körsbärsfuksen i stället var en videfuks, en fjäril som är lite mer ovanlig i mina hemtrakter. Det skulle i så fall innebära att jag hann fota alla tre av Sveriges fuksar inom 5 minuter, enligt tidsangivelsen på bilderna (OK, det finns en aspfuks också, men där finns inget säkert fynd i Sverige på de senaste decennierna).

Kanske finns det någon som är bättre på fjärilar än jag som kan avgöra om jag har rätt?

Först hittade jag en vinbärsfuks i gräset. Ingen speciellt bra bild, men jag visar den bara för jämförelsens skull.

Sedan såg jag två körsbärsfuksar där den högra i bild väldigt ihärdigt uppvaktade den andre, här till vänster. Men titta på den vänstra fuxens ben: de är ljusa jämfört med den flygandes mörka ben. Det är ett ganska säkert tecken på att den vänstra är en videfuks, om jag har förstått det rätt.

Här har vi en närbild på den förmenta videfuksen, vars färgteckning är förvillande lik körsbärsfuksen. Men här syns ingen tydlig gul fläck vid sidan av den svarta fläcken på bakvingarna, och de ljusa fälten längst fram på framvingarna är vita, vilket tyder på en videfuks.

Här har vi i stället den uppvaktande körsbärsfuksen närmast i bild. Den har lite gult vid sidan av den svarta fläcken på bakvingen, och de ljusa fläckarna i främre delen av framvingarna är mer gula än vita.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

Ny fjäril, grävlinggryt och ekorre

När det var 8 – 9° varmt för ett par dagar sedan så var många vårfjärilar på vingarna. På en skogstur jag gjorde så såg jag nog runt 50 citronfjärilar, några sorgmantlar och ett par körsbärsfuksar. Men så fick jag ögonen på en fjäril som jag inte kände igen och jag lyckades också få en bild på den. Spänningen var stor när jag började leta i mina artböcker hemma i bokhyllan. Efter en stund kom jag fram till att det nog måste vara en brun flickfjäril, Archiearis parthenias. Att jag inte lagt märke till den förr beror inte på att den är ovanlig utan på att den oftast håller till uppe i trädtopparna.

Idag var jag ute och gick en längre tur i skogen och hittade då ett grävlinggryt som jag inte vetat om förut. Man har huggit ner sly i en sluttning och därigenom fick jag syn på ett större klippblock som tidigare inte varit synligt. Med tanke på att sluttningen annars bestod av sand, jord och mindre stenar så tänkte jag att det borde vara ett passande ställe för en grävling att gräva ett gryt. Så jag klättrade upp för sluttning och gick fram till stenen, och mycket riktigt, där fanns ett gryt med flera ingångar. Men var det bebott? Jag gick runt några varv och hittade snart grävlingtoaletten, och där fanns både gammal spillning från i höstas, och ny. Så grävlingen har säkert varit ute en sväng i vårsolen, men frågan är om han vaknat för gott eller om han gått in och slumrat till igen.

Den här ekorren med grankotten i munnen störde jag mitt i middagen. Men efter en stund så fortsatte han att äta, han var väldigt flink med att rulla kotten i händerna framför sig. Såvitt jag kunde se så var han högerhänt, dvs. han hade spetsen på kotten åt höger. Ekorrar är antingen höger- eller vänsterhänta, varje ekorre är specialiserad på att antingen ha kottänden åt vänster eller åt höger. Jag försökte filma honom när han åt men hade oturen att en trädgren skymde hans ansikte hela tiden. Dessutom blåste en grangren förbi med jämna mellanrum och störde autofokusen.

Att det inte var första gången ekorren satt och åt i det här trädet kunde man se på marken under. En ekorre kan skala flera hundra kottar på en dag, det är vad som går åt för att han ska få i sig sin dagsranson av de pyttesmå fröna i kottarna.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Fika med tupplur i skogen

 

Den här bilden är tagen för precis två veckor sedan när jag var ute och gick en tur i skogen i lätt regn. Novembergrått väder, som det var i princip hela månaden, men lite varm choklad och några mackor piggar upp.

Men igår, på månadens sista dag, kom äntligen solen fram. Jag gick en tur på 3½ timma på eftermiddagen, fikade lite på Isholmen och tog en tupplur efteråt. När jag vaknade hade solen gått ner, och det var mörkt när jag kom hem kl. 16.30.

Publicerat i Naturfoto | 1 kommentar

Bildspelspremiär med stor publik

Så här såg det ut i Folkets Hus några minuter innan bildspelsvisningen började.

Söndagen den 27 oktober hade jag premiär på mitt nya bildspel ”Smålands märkligaste platser, del 1 Kalmar län”, i Folkets hus i Ankarsrum. Det kom oväntat mycket folk, så mycket att vi fick sätta in extrastolar. Drygt 170 personer hade löst entré när visningen började kl. 19.

Publicerat i Övrigt | Etiketter | 1 kommentar

En avsides koja vid fjället

I många år har jag drömt om att ha en egen stuga uppe på fjället, långt borta från civilisationen, där man är helt ensam med naturen. Och i förra veckan gick det mesta av den drömmen i uppfyllelse. Min fru och jag hade hyrt en koja som ligger flera mil från närmaste bebodda bebyggelse, vi åkte så långt vi kunde på en skogsväg och gick sedan med ryggsäckarna nästan en mil genom skogen innan vi kom fram till den gamla timrade kojan.

Här fanns naturligtvis varken elektricitet eller mobiltelefontäckning, men det fanns en gammal Jötulkamin att elda i och dricksvatten i sjön utanför. Här bodde vi en knapp vecka, på dagarna var vi ute och fjällvandrade och på kvällarna satt vi i värmeljusens sken och hörde vinden tjuta i stugknutarna. Härligt!

Vädret kunde i och för sig ha varit bättre, vi hade en hel del regn och vid en toppbestigning råkade vi ut för snöstorm. När den bedarrat lite satte vi oss på läsidan av fjället och lagade middag. Men vinden fann vägar runt fjället och tilltog, upp mot 20 meter/sek. Min fru frös och försökte få vindskydd av liggunderlaget samtidigt som hon åt vilket väl lyckades sisådär (se bild nedan). Det blev en snabblunch innan vi tog oss ner i björkskogsbältet där det var lite lugnare.

På det hela taget var det en lyckad höstsemester, vi är väldigt tacksamma att vi kunde genomföra vandringarna, trots att vi båda har lite kroppsliga skavanker här och där. Här kommer en del bilder från fjällvistelsen.

Här står vi vid skogsvägens slut och har nu en knapp mils vandring framför oss innan vi når kojan. All mat och utrustning för den närmaste veckan måste vi bära med oss.

Den här kojan blev vårt hem under en knapp vecka. Mellan kojan och fjället i bakgrunden låg en sjö där vi kunde hämta dricksvatten.

Den här lilla vedkaminen spred en ljuvlig värme i kojan, veden fick vi hugga i farstun. Den var lite fuktig så vi lät ved torka ved genom att ha vedträ på tork ovanpå kaminen.

Anna plockade lingon och blåbär som hon hade på havregrynsgröten till frukost.

I sjön utanför kojan fanns det flera sångsvanar.

På eftermiddagen första dagen vi kom till vår koja så följde vi under några timmar älven som rann förbi.

Det var inte så mycket höstfärger i början av veckan, men några björkar hade i alla fall gulnat vid älven. Efter en frostnatt andra dygnet vi var där så kom det lite mer färger.

Den sällsynta varglaven fanns det ganska gott om på torrtallar i skogen. Smaka för allt i världen inte på den, den är extremt giftig, giftet dödar genom att förlama andningsmuskulaturen. Den finns nästan bara i det här området i hela Sverige.

Terrängen var ofta extremt stenig när vi var ute och gick. Vi rörde oss bara med en genomsnittshastighet på 1,5 km/timmen i vissa områden.

Vandringsstavar är fantastiskt bra att ha när man ska vada eller kliva på regnhala stenar.

Det här vadet hade vi aldrig vågat oss på utan stödstavar som jag letade upp i skogen. Stenarna var riktigt hala.

Ju högre upp i terrängen vi kom desto mer syntes höstfärgerna.

Att gå uppför sådana här sluttande blötmyrar suger verkligen musten ur benen, det är ungefär som att gå i gyttja.

När vi kommit upp ovanför blötmyren så hittade vi en gammal kullfallen tallstam som passade bra som både sittplats och bord. Här tog vi en fika innan vi fortsatte upp på kalfjället.

Nu har regnet kommit, det syns inte i bildens förgrund men man kan se det på regndiset framför bakgrundens fjäll.

Och här har regnet övergått i snö när vi kommit upp kalfjället.

Snön vräkte ner tidvis, en del snöflingor var stora som dasslock (kanske en lätt överdrift…). Det blåste också rejält, runt 20 meter/sekund.

När snöfallet dragit förbi så lagade vi middag på läsidan av fjället. Men då kom både snön och blåsten tillbaka medan vi åt. Anna frös om ryggen och försökte använda sittunderlaget som skydd mot den kalla blåsten.

En annan dag var vi uppe på fjället Hovden, i Töfsingdalens nationalpark. Långt där nere vid sjön ligger vår koja.

Borta vid horisonten ser man fjällen på norska sidan.

Och så här såg det ut när man tittade ut ur kojan framåt kvällen, när skymningen sänkte sig över landskapet. Då var det skönt att gå in i den sköna stugvärmen och höra spraket från veden i kaminen.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | 2 kommentarer

Min första taggbock

Var ute och gick en tur i skogen på en knapp mil nu i eftermiddags, tränar lite inför fjällvandring om en månad. Gick förbi en upprättstående tallstam som tappat barken och haft besök av hackspettar, att döma av alla håligheterna.

Men nästan nere vid roten såg jag en mörk fläck vilket gjorde att jag stannade upp och gick tillbaka. Där satt ju en skalbagge, en ganska stor individ. Jag plockade fram kameran och gick sedan ner på knä, vilket inte är det lättaste i min ålder när man har över 25 kilos packning i ryggsäcken. Men jag fick några bilder, och lyckades även ta mig upp i upprätt ställning igen.

När jag kom hem kollade jag i långhorningsboken och kom underfund med att jag nyss fotat min första taggbock. Alltid kul med nya arter i arkivet, och inte minst att läsa in sig på deras levnadssätt m.m.

Den högra flygvingen verkar skadad, den hänger ut utanför täckvingen. Taggbocken tillhör underfamiljen Prioninae, som brukar kallas jättevedbockar. Den familjen innehåller de största insekterna i världen om man beaktar både vikt och volym. Taggbocken är en av de största långhorningarna i Norden, men den är ändå ganska liten om man jämför med dess nära släkting titanbocken, som kan bli över 15 cm lång. Men den finns inte här, den lever i regnskogarna i Sydamerika.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

David och Goliat

Störst går först, eller?

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

Spindel i motljus

Spindlar finns det i princip överallt i naturen men de sitter ofta illa till för fotografering, gärna inne bland en massa gräs o.d. Så när jag hittade en som satt lite mera fritt och i ett fint motljus så kunde jag ju inte låta bli att ta lite bilder. Jag är lite osäker på om det här är en ung kärrspindel, Dolomedes fimbriatus.

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Bild 4.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

Urbaniserade rådjur

Den här geten lever sitt liv i eller i utkanten av samhället. Hon ligger ofta i vår trädgård och idisslar, ibland sover hon här också. I år har hon fått tre kid, som nu växer upp med att ligga och vila i trädgårdarna och gå på gatorna framåt kvällningen. Morsan är nästan helt orädd för människor, och kiden kommer förmodligen att bli likadana.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

Många morgonpigga djur

Hustrun och jag gick upp kl. 02.30 i natt och åkte ut för att titta efter djur. Inom en halvtimma hade vi sett c:a 50 kronhjortar i 4 olika grupper, ett 20-tal dovhjortar och runt 30 vildsvin, 5-6 vuxna med kultingar, samt ett antal rådjur. Senare såg vi även flera harar och räv. Så det enda vi saknade den här morgonen var älg och grävling.

Många av skogens djur har nyligen fått småttingar, den här kronhjortshinden hade med sig sin kalv ute på grönbete.

Det här är en annan kalv, visst är han gullig!

Men den där fotografen där borta ser lite farlig ut, det är nog bäst att springa bort och ta skydd hos morsan.

I det svaga gryningsljuset sprang suggorna iväg från åkern och in i skogen…

… och tog med sig alla kultingarna.

Den här enhornade bocken ville inte alls bli fotograferad, han skämdes kanske över att ha förlorat sitt ena horn. Han räckte ut tungan åt fotografen och sprang sedan iväg.

Det finns väldigt mycket tranor på de öppna fälten, men även på gräsängar. Det är stora och ståtliga fåglar.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , , | Lämna en kommentar