Stjärn- och meteorskådning

Jag har varit ute några nätter nu och tittat på meteorregnet när vi passerade igen Perseiderna. I snitt såg jag väl c:a 1 stjärnfall per minut, de flesta är små eller medelstora, men jag såg tre riktigt rejäla varav jag hade turen att få ett på bild.

En av nätterna var grabben med och tittade, han ligger och skådar på liggunderlaget i nerkant av bild. Det är alltså inte solen som syns på bilden utan månen, som gick upp strax före kl. 24. Det är inte optimalt att titta på stjärnor när månen har gått upp men i det här fallet var det ju inget att göra åt

Här hade jag turen att få med ett av de kraftigare stjärnfallen under de båda nätterna jag var ute. Bilden är tagen med ett 10 mm supervidvinkelobjektiv, motsvarande 15 mm på DX-format. Obeskuren bild.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Nattfoto på smådjur

För några kvällar sedan var hela familjen ute och grillade vid en göl, vi firade att eldningsförbudet hade blivit upphävt några dagar tidigare. När vi gick hem genom skogen strax före midnatt upptäckte vi en plats där det satt ovanligt mycket nattfjärilar. Jag tog lite bilder på dem med den fotoutrustning jag hade med mig, men upptäckte vid kontroll i datorn att resultatet blev inte riktigt bra.

Så jag satte mig dagen därpå och funderade på hur jag skulle kunna få till grejorna så de blev ändamålsenliga för macrofotografering mitt i natten. Efter ett par timmars experimenterande så hade jag lyckats bygga ihop en blixt och en pannlampa så att ljusen från båda två gick att böja ner framför ett macroobjektiv på kameran och att alltihop gick att montera i kamerans blixtsko. I natt var jag ute och testade grejorna och resultatet ser ni nedan. Samtliga bilder är tagna runt midnatt.

Den absolut första bilden jag tog med min hemmabyggda nattfotoutrustning.

De flesta nattfjärilar har en ganska grå och intetsägande färgteckning på framvingarna men det finns undantag. Det här är en rosenvinge och man kan ju undra vem som designat den och skrivit under med sin signatur i nerkant?

En snövit streckmätarehona som någon fågel varit och naggat i kanten.

En mätarfjäril som just ska stoppa ner sugsnabeln i någon av godisbutikerna.

Här är slangen kopplad och näringstransporten pågår för fullt.

En guldögonslända som jag inte vet något svenskt namn på, den heter Chrysoperla carnea på latin.

En jätteharkrank.

En sträckspindel som jag inte vet vilken art det är.

Men det här är i alla fall en grön bladspindel, en hona. Hon sitter förmodligen och lurpassar på om det kommer något byte, då sitter de oftast med huvudet neråt.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Nattfotografering av kometen Neowise

I natt var jag ute och fotade kometen Neowise som fortfarande är synlig från jorden. Det var nästan omöjligt för mig att se den med blotta ögat men med kikarens hjälp hittade jag den. Men genom mitt långa tele syntes den inte så jag fick provfota och göra delförstoringar av bilderna på displayen för att kunna lokalisera den genom kameran.

Det var en vacker natt med nattlysande moln ovanför norra horisonten, som jag också tog en del bilder av.

Här är kometen Neowise med sin svans snett uppåt vänster. Alldeles till vänster om kometen syns en skruvformad linje, nästan parallellt med kometens bana. Det är ett stjärnfall (dvs. en meteor) som jag fick syn på när jag tittade på kometen. Jag tryckte direkt på kamerans avtryckare och lyckades få med en del av ljusspåret. Fotot taget kl. 00.49.

Nattlysande moln är alltid vackert när de syns vissa speciella nätter under sommaren. De ligger mycket högre än vanliga moln, runt 80 km upp i atmosfären, och blir därigenom belysta underifrån av solen när den gått ner under horisonten. Fotot taget kl. 00.36.

De här molnen kan även finnas under dagtid men då är det för ljust för att vi ska kunna se dem. Det är inte förrän i skymningen och under natten som de syns. Fotot taget kl. 00.29.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Blå kejsartrollslända, en ovanlig art i våra trakter

För en dryg vecka sedan såg jag en ovanligt stor trollslända flyga förbi mig när jag var ute och gick i skogen. Den verkade ha en knallblå bakkropp, och jag försökte följa den för att få en bild men tappade bort den. När jag kom hem kollade jag i min trollsländebok och kom fram till att det borde ha varit en blå kejsartrollslända, Europas största trollsländeart.

För att få det bekräftat var jag ju tvungen att få den på bild så jag återvände till platsen i förrgår, jag hade tältet med mig för att övernatta ifall jag inte skulle få syn på den första dagen. När jag kom fram satte jag mig på en sten och lagade mat, och precis när jag börjat äta så såg jag något blått komma farande i luften och som gick ner i gräset 25 meter bort. Jag slängde maten, fick fatt i kameran och rusade bort. Redan på långt håll såg jag hur det lyste blått i gräset så jag tog några säkerhetsbilder direkt ifall den skulle flyga. Men den visade sig vara riktigt samarbetsvillig, den satt kvar även när jag kom med kameran en halv meter ifrån den.

Den blå kejsartrollsländan är ganska ovanlig i Sverige, första fyndet gjordes år 2003. Den har mestadels setts i Skåne, men även på Öland och Gotland. Nu har den börjat utbreda sig norrut, förra året gjordes de två första observationerna här i Västerviks kommun. Min upptäckt nu är den första som är inrapporterad till Artportalen för i år när det gäller den här kommunen. Säkert finns den på flera platser, men gemene man som ser den ser nog inte skillnad på den här stora och vackra sländan och andra trollsländor, och förstår därmed inte att det är en liten raritet man sett.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

En av de vackraste

Idag var min fru och jag ute och gick en runda i skogen på några timmar, vädret skiftade mellan solsken och regn. Det bidrog säkert till att vi plötsligt träffade på en av Sveriges vackraste storfjärilar, aspfjärilen. Den tillbringar större delen av sin levnad uppe i trädtopparna men kommer ibland ner till marknivå för att suga i sig lite fukt på t.ex. grusvägar. Eftersom det nyss hade regnat så passade det ju bra för fjärilen att sörpla i sig lite fukt från vägen vi gick på. Den flög först lite fram och tillbaka innan den bestämde sig för att gå ner c:a 5 meter framför oss, och därmed kunde vi få lite bilder på den.

Aspfjärilen stannade inte länge på marken, max 10 sekunder, men det räckte för att vi skulle hinna avancera lite framåt och få några bilder.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

Nattfotografering med dramatik

Jag har i många år sysslat med nattfotografering lite då och då, och när jag för några dagar sedan frågade om det fanns medlemmar i fotoklubben här som ville följa med ut en natt nu i helgen så anmälde sig två personer.

Vi åkte ut till Gränsö utanför Västervik, kom dit vid 22-tiden. Eftersom ingen av de andra hade någon tidigare erfarenhet av nattfoto så ägnade vi den första halvtimmen åt att gå igenom inställningar på kamerorna och hur man läser av histogrammet på nätterna, att bedöma bildens exponering enbart på displayen är bedrägligt nattetid.

Framåt 23-tiden började vi fota, tyvärr hade vi inte tillgång till varken någon dramatisk eller speciellt färggrann himmel. Vi stiftade bekantskap med flera djur, som man ofta gör när man är ute på nätterna. Först en foto-ovillig men pratsjuk padda, se bilder nedan. Men när vi skulle gå tillbaka till bilarna genom skogen stötte vi på större varelser.

Vi gick på en skogsstig, utan att använda våra ficklampor, vi kunde med knapp nöd se var stigen gick med hjälp av himmelsljuset, och klockan var runt 01. Jag gick först och plötsligt rasslade det till i en buske framför mig och ut på stigen kliver något stort. En älg! Uppskattningsvis bara 7-8 meter framför mig. Hon (inga horn) står kvar med frambenen på stigen och bakdelen kvar i ett buskage, och bara glor på oss. Vi retirerar några meter och ställer oss vid sidan av stigen ifall hon vill gå förbi oss, men hon står bara stilla och studerar oss. Jag sätter ner stativet, tänder ficklampan och riktar den starka ljusstrålen mot hennes huvud och försöker få autofokusen på kameran att fästa på henne. Men då vänder hon om och går in i skogen igen. Pga. att hon verkar förhållandevis liten så misstänker vi att det är en bortstött fjoling som känner sig lite allmänt vilsen. Vi fortsätter på stigen men riktar ficklamporna inåt skogen hela tiden. Och vad får vi se? Två små älgkalvar står plötsligt 15 meter ifrån oss! Den förmodade fjolingen är i stället en älgko!

Risknivån höjs omedelbart två steg och vi går upp i stabsläge. Nu gäller det att ta sig förbi älgkalvarna utan komma för nära, så att kon inte ser oss som något omedelbart hot. Vi följer stigen och rör oss väldigt försiktigt, samtidigt som vi med ficklamporna håller koll på var kalvarna och kon befinner sig. Men allt går väl, det sista jag ser av kon är att hon står med baken mot oss och äter löv från ett träd.

Vi fotar sedan på flera ställen under hemresan, och de sista bilderna tar vi vid 02.30-tiden.

När vi gick igenom inställningarna på kamerorna kom det en rejält stor padda och traskade förbi oss i sakta mak, men hon försvann snart. Men någon halvtimma senare upptäckte Göran att hon nu satt på toppen av en klippa, i silhuett mot natthimlen. Jag gick upp på klippan och la en ficklampa bakom henne för att belysa hennes silhuett och klättrade sedan ner för att ta en bild. Men jag hann bara ta en enda testbild innan hon flyttade på sig och klättrade ner till där vi stod.

Där inledde hon ett mycket intressant samtal med oss, där hon bland annat berättade att hon heter Svea och är nyvald byäldste i Gränsö PP (PaddPopulation). Hon är född för 158 månvarv sedan, vilket väl motsvarar runt 12 år sedan. Anledningen till att hon inte ville vara med på bild var att hon tycker att hon är för gammal och vårtig, hon tyckte vi kunde välja en yngre tjej, och gav oss förslag på flera av hennes barnbarn som bodde på andra sidan viken. Hon har alltid varit hemmafru och tagit hand om barnen, men sedan hennes man Artur dog för några år sedan så har hon engagerat sig i olika ideella paddföreningar på ön. Gränsö städpatrull har alltid legat henne varmt om hjärtat (det är dom som städar efter turisterna på Gränsö efter varje helg) men nu har hon fått problem med gikt i en stortå, vilket gör att hon har lite svårt att förflytta sig längre sträckor, så därför har hon fått dra ner på sitt engagemang där. Vi fick veta mycket mer om hennes vardag på Gränsö, men tyvärr är det inte plats här för att återge allt hon hade att berätta. Bilden fotad i skenet av en ficklampa.

En bild tagen åt nordväst där det fanns lite färger från solnedgången.

Ytterligare en bild åt samma väderstreck.

Här står Mikael och funderar på om han ska bada eller inte. Klockan är några minuter efter midnatt och det är 17° varmt. Han har gått och fotat med bar överkropp, som tur är så är det ganska beskedligt med mygg. Men tången i vattnet avskräcker från bad.

Göran står och väntar på att exponeringen ska bli klar. Här är min fotoriktning åt sydost så här finns inga varma solnedgångsfärger, bara det kalla midnattsljuset.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

Vandring i regn

Vi bestämde oss i familjen för att gå en tur på en vandringsled idag, det var behagligt vandringsväder med 17°, mulet och ingen vind att prata om. Valet föll på en av lederna i Gladhammar som vi aldrig gått förut och som är en knapp mil lång.

Något regn skulle det inte bli, enligt meteorologerna, men det kan man ju inte lita på så vi packade med regnkläder för säkerhets skull. Och det var väl tur, för regnet kom ganska omgående när vi kommit iväg. Men det gjorde inte så mycket, att vara ute och vandra i skog och mark är alltid skönt, även i regn.

Vandringsleden gick mestadels på skogsvägar men det fanns även ett avsnitt på stigar i skogen.

En sädesärleunge satt på vägen och såg lite bortkommen ut. Förhoppningsvis fanns föräldrarna i närheten, de var väl bara iväg och fixade lite mat.

Det var inte många fjärilar på vingarna emellan regnskurarna men här har jag hittat en svartribbad vitvingemätare (fast den är mera brun än svart).

Här har Coronabudet om social distansering inte riktigt slagit igenom. Det kommer att bli påfågelögon (heter fjärilen påfågelöga verkligen så i pluralis?) av de här larverna.

Och av den här larven blir det en bastardsvärmare. Exakt vilken art av bastardsvärmarna det kommer att bli törs jag inte specificera, larverna är väldigt lika.

Den här larven har jag ännu inte identifierat, är det någon som vet så får ni gärna höra av er.

Här fikar vi mitt i regnet. Visst är det trevligt med sol och vackert väder, men är man bara rätt klädd så har det sin tjusning att fika även i regn.

Vi passerar flera gamla fina miljöer, med hus och ladugårdar som förmodligen är byggda för flera hundra år sedan

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

Sotmätare

Det är alltid roligt att upptäcka nya djurarter som man inte har fotat förut. Den här fjärilen lyckades jag fota igår, och bilden är inte underexponerad, fjärilen är faktiskt sotsvart. Det är en sotmätare och den kan knappast förväxlas med någon annan svensk fjäril, med sina svarta vingar med vita framvingespetsar.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

Showtime!

Idag kom äntligen rågeten och visade upp sina småttingar i vår trädgård. I år var det bara två kid, förra året hade hon tre. För någon vecka sedan var hon ensam på besök här, men man kunde se på hennes juver att hon hade kid som låg kvar i skogen. Men nu har de vuxit på sig rejält och följer morsan utan besvär.

Det är mycket slickande i båda ändarna på kiden, för att hålla dem rena och torra.

Rågeten känns igen på att hon har en deformerad höger bakklöv, vilket syns lite grann på den här bilden.

Sötchock, eller vad är det nu som kvällstidningarna brukar skriva om gulliga djurungar.

Så här såg det ut för ett år sedan, då hade geten tre kid. Hon är punktlig också, den här bilden är tagen 17 juni förra året, i år kom hon 16 juni.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

Nattfotografering

Att vara ute och fotografera på nätterna har jag alltid tyckt vara intressant. Inte minst sedan jag i mitten 1990-talet var med Terje Hellesö och fotade under den mörka delen av dygnet, då lärde jag mig mycket nytt.

Det är en rogivande variant av fotografering, man använder sig av exponeringstider från några sekunder upp till ett par timmar, beroende på hur mörkt det är och vilket skärpedjup man behöver. Bortser man från eventuella mygg och knott så har man det riktigt lugnt och skönt i skogen, ibland har jag haft liggunderlag med mig och sovit en stund under långtidsexponeringar.

På senare år har det varit lite magert med min nattfotografering, men igår kväll tog lusten överhanden och jag åkte ut vid 21.30-tiden. Jag fotade sedan fram till kl. 01 vid två olika sjöar, det var inga perfekta förhållanden men ändå trevligt att komma ut. Som alltid när man står stilla och fotar i stället för att vara i rörelse så kommer man nära djuren. Jag hade under kvällen sällskap av bl.a. en drillsnäppa, en kattuggla, en nattskärra, ett flertal fladdermöss och naturligtvis diverse rådjur.

Solen hade gått ner när jag kom ut till sjön där jag tänkte ta lite bilder, men det ingick i planerna. Det var skymnings- och nattbilder jag var ute efter i första hand.

Det kan bli starka färger när man fotar strax efter solnedgången.

Båtar är ro-givande på mer än ett sätt och är ett omtyckt motiv när man fotar på nätterna. Men det får inte blåsa, då rör sig båten och blir oskarp på bilden.

En ensam stackars tallplanta hade slagit rot nere vid vattnet. Här flyger det flera fladdermöss igenom bilden under exponeringen, men de är mörka och rör sig fort så de gör inga avtryck.

Två fiskmåsar var lite oroade över min närvaro. Jag fick vänta länge innan den ene vågade sätta sig på en gren medan den andre fortsatte flyga omkring som ett spöke på bilderna. Här fick jag gå upp i ISO för att få med den flygande måsens rörelser.

En lätt nattdimma har börjat lägga sig över gölen. Här landade ett par storlommar efter en stund och de anmälde ljudligt sin ankomst när de slagit ner i vattnet.

Nu närmar vi oss midnatt och det enda sällskapet jag har är en kattuggla och en nattskärra som envist håller igång sitt långrandiga symaskinsknatter.

Skvattrammen blommar och de vita blommorna är som markens återspegling av Vintergatan ovanför. Fotot taget strax efter midnatt.

Även bilplåten återspeglar natthimlens ljus inne i skogen.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar