En avsides koja vid fjället

I många år har jag drömt om att ha en egen stuga uppe på fjället, långt borta från civilisationen, där man är helt ensam med naturen. Och i förra veckan gick det mesta av den drömmen i uppfyllelse. Min fru och jag hade hyrt en koja som ligger flera mil från närmaste bebodda bebyggelse, vi åkte så långt vi kunde på en skogsväg och gick sedan med ryggsäckarna nästan en mil genom skogen innan vi kom fram till den gamla timrade kojan.

Här fanns naturligtvis varken elektricitet eller mobiltelefontäckning, men det fanns en gammal Jötulkamin att elda i och dricksvatten i sjön utanför. Här bodde vi en knapp vecka, på dagarna var vi ute och fjällvandrade och på kvällarna satt vi i värmeljusens sken och hörde vinden tjuta i stugknutarna. Härligt!

Vädret kunde i och för sig ha varit bättre, vi hade en hel del regn och vid en toppbestigning råkade vi ut för snöstorm. När den bedarrat lite satte vi oss på läsidan av fjället och lagade middag. Men vinden fann vägar runt fjället och tilltog, upp mot 20 meter/sek. Min fru frös och försökte få vindskydd av liggunderlaget samtidigt som hon åt vilket väl lyckades sisådär (se bild nedan). Det blev en snabblunch innan vi tog oss ner i björkskogsbältet där det var lite lugnare.

På det hela taget var det en lyckad höstsemester, vi är väldigt tacksamma att vi kunde genomföra vandringarna, trots att vi båda har lite kroppsliga skavanker här och där. Här kommer en del bilder från fjällvistelsen.

Här står vi vid skogsvägens slut och har nu en knapp mils vandring framför oss innan vi når kojan. All mat och utrustning för den närmaste veckan måste vi bära med oss.

Den här kojan blev vårt hem under en knapp vecka. Mellan kojan och fjället i bakgrunden låg en sjö där vi kunde hämta dricksvatten.

Den här lilla vedkaminen spred en ljuvlig värme i kojan, veden fick vi hugga i farstun. Den var lite fuktig så vi lät ved torka ved genom att ha vedträ på tork ovanpå kaminen.

Anna plockade lingon och blåbär som hon hade på havregrynsgröten till frukost.

I sjön utanför kojan fanns det flera sångsvanar.

På eftermiddagen första dagen vi kom till vår koja så följde vi under några timmar älven som rann förbi.

Det var inte så mycket höstfärger i början av veckan, men några björkar hade i alla fall gulnat vid älven. Efter en frostnatt andra dygnet vi var där så kom det lite mer färger.

Den sällsynta varglaven fanns det ganska gott om på torrtallar i skogen. Smaka för allt i världen inte på den, den är extremt giftig, giftet dödar genom att förlama andningsmuskulaturen. Den finns nästan bara i det här området i hela Sverige.

Terrängen var ofta extremt stenig när vi var ute och gick. Vi rörde oss bara med en genomsnittshastighet på 1,5 km/timmen i vissa områden.

Vandringsstavar är fantastiskt bra att ha när man ska vada eller kliva på regnhala stenar.

Det här vadet hade vi aldrig vågat oss på utan stödstavar som jag letade upp i skogen. Stenarna var riktigt hala.

Ju högre upp i terrängen vi kom desto mer syntes höstfärgerna.

Att gå uppför sådana här sluttande blötmyrar suger verkligen musten ur benen, det är ungefär som att gå i gyttja.

När vi kommit upp ovanför blötmyren så hittade vi en gammal kullfallen tallstam som passade bra som både sittplats och bord. Här tog vi en fika innan vi fortsatte upp på kalfjället.

Nu har regnet kommit, det syns inte i bildens förgrund men man kan se det på regndiset framför bakgrundens fjäll.

Och här har regnet övergått i snö när vi kommit upp kalfjället.

Snön vräkte ner tidvis, en del snöflingor var stora som dasslock (kanske en lätt överdrift…). Det blåste också rejält, runt 20 meter/sekund.

När snöfallet dragit förbi så lagade vi middag på läsidan av fjället. Men då kom både snön och blåsten tillbaka medan vi åt. Anna frös om ryggen och försökte använda sittunderlaget som skydd mot den kalla blåsten.

En annan dag var vi uppe på fjället Hovden, i Töfsingdalens nationalpark. Långt där nere vid sjön ligger vår koja.

Borta vid horisonten ser man fjällen på norska sidan.

Och så här såg det ut när man tittade ut ur kojan framåt kvällen, när skymningen sänkte sig över landskapet. Då var det skönt att gå in i den sköna stugvärmen och höra spraket från veden i kaminen.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | 1 kommentar

Min första taggbock

Var ute och gick en tur i skogen på en knapp mil nu i eftermiddags, tränar lite inför fjällvandring om en månad. Gick förbi en upprättstående tallstam som tappat barken och haft besök av hackspettar, att döma av alla håligheterna.

Men nästan nere vid roten såg jag en mörk fläck vilket gjorde att jag stannade upp och gick tillbaka. Där satt ju en skalbagge, en ganska stor individ. Jag plockade fram kameran och gick sedan ner på knä, vilket inte är det lättaste i min ålder när man har över 25 kilos packning i ryggsäcken. Men jag fick några bilder, och lyckades även ta mig upp i upprätt ställning igen.

När jag kom hem kollade jag i långhorningsboken och kom underfund med att jag nyss fotat min första taggbock. Alltid kul med nya arter i arkivet, och inte minst att läsa in sig på deras levnadssätt m.m.

Den högra flygvingen verkar skadad, den hänger ut utanför täckvingen. Taggbocken tillhör underfamiljen Prioninae, som brukar kallas jättevedbockar. Den familjen innehåller de största insekterna i världen om man beaktar både vikt och volym. Taggbocken är en av de största långhorningarna i Norden, men den är ändå ganska liten om man jämför med dess nära släkting titanbocken, som kan bli över 15 cm lång. Men den finns inte här, den lever i regnskogarna i Sydamerika.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

David och Goliat

Störst går först, eller?

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar

Spindel i motljus

Spindlar finns det i princip överallt i naturen men de sitter ofta illa till för fotografering, gärna inne bland en massa gräs o.d. Så när jag hittade en som satt lite mera fritt och i ett fint motljus så kunde jag ju inte låta bli att ta lite bilder. Jag är lite osäker på om det här är en ung kärrspindel, Dolomedes fimbriatus.

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Bild 4.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

Urbaniserade rådjur

Den här geten lever sitt liv i eller i utkanten av samhället. Hon ligger ofta i vår trädgård och idisslar, ibland sover hon här också. I år har hon fått tre kid, som nu växer upp med att ligga och vila i trädgårdarna och gå på gatorna framåt kvällningen. Morsan är nästan helt orädd för människor, och kiden kommer förmodligen att bli likadana.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter | Lämna en kommentar

Många morgonpigga djur

Hustrun och jag gick upp kl. 02.30 i natt och åkte ut för att titta efter djur. Inom en halvtimma hade vi sett c:a 50 kronhjortar i 4 olika grupper, ett 20-tal dovhjortar och runt 30 vildsvin, 5-6 vuxna med kultingar, samt ett antal rådjur. Senare såg vi även flera harar och räv. Så det enda vi saknade den här morgonen var älg och grävling.

Många av skogens djur har nyligen fått småttingar, den här kronhjortshinden hade med sig sin kalv ute på grönbete.

Det här är en annan kalv, visst är han gullig!

Men den där fotografen där borta ser lite farlig ut, det är nog bäst att springa bort och ta skydd hos morsan.

I det svaga gryningsljuset sprang suggorna iväg från åkern och in i skogen…

… och tog med sig alla kultingarna.

Den här enhornade bocken ville inte alls bli fotograferad, han skämdes kanske över att ha förlorat sitt ena horn. Han räckte ut tungan åt fotografen och sprang sedan iväg.

Det finns väldigt mycket tranor på de öppna fälten, men även på gräsängar. Det är stora och ståtliga fåglar.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Bloggen har tillfälligt tagit time-out

Höstnatt vid Strömmen i Norrköping.

Tyvärr har jag varit tvungen att låta bloggen vila lite pga. tidsbrist. Jag håller på att ta fram ett nytt bildspel och det tar all min fritid i anspråk, men till våren hoppas jag kunna vara igång igen.

Publicerat i Övrigt | Etiketter | Lämna en kommentar

Trollsländor och fjärilar

Jag har tyvärr inte kunnat vara så aktiv på den här bloggen i år pga. sjukdom, både egen och andras i bekantskapskretsen. Fast det har periodvis ändå blivit en del fotande, fast det inte funnits tid att dela med mig av bilderna.

Men i söndags var min fru och jag ute till en lokal för att fota trollsländor i första hand, men även lite fjärilar. Ganska omgående kom en nyfiken patrullerande slända och flög runt oss i minst 5 minuter. Vid några tillfällen kom hon så nära att hon bara var några decimeter från mitt ansikte, där stod hon stilla några sekunder i luften och spanade in mig innan hon bytte position. Jag hade kameran inställd på följande autofokus redan innan, nu kopplade jag in 25 av autofokuspunkterna och så började jag jakten med att försöka ta flyktbilder på sländan. Den som provat att försöka ta skarpa flyktbilder på en flygande trollslända vet att det är en utmaning som heter duga. Jag hann ta mer än hundra bilder på henne under de korta minuter som hon var närvarande, men faktiskt så lyckades jag få ett tiotal av dem hyfsat skarpa.

En timme senare när vi gick på en skogsväg såg jag en brunaktig fjäril fladdra upp från gruset på vägen ett stycke framför. Aspfjäril? Eller kanske en sälgskimmer? Jag hann inte se. Jag följde den en lång stund innan den slog ner uppe i en björk. Jag tog lite bilder på håll för att ev. kunna identifiera den senare i datorn. När jag försökte komma närmare flög den in i skogen och försvann.

Men när vi fortsatt på vägen några minuter så flyger den plötsligt framför oss igen. Jag stannar upp och står stilla medan fjärilen flyger förbi oss, varv efter varv flyger den omkring oss. Sedan bestämmer den sig för att landa, och landningsplatsen är 2 decimeter framför mina kängor! Jag behöver bara böja mej framåt och ta stöd mot knäet för att få riktiga närbilder på fjärilen. Vinkeln är inte den bästa, snett framifrån, men nu ser jag de två ögonen bak på vingarna och då måste det vara en sälgskimmerfjäril. Det är en hane eftersom jag kan se den violetta färgskiftningen på vingarna. När jag flyttar fötterna för att försöka få till en bättre fotovinkel så flyger den förstås iväg och är nu borta för gott. Men det var roligt att få syn på den och att kunna få några hyfsade närbilder, det är inte varje år man ser en sälgskimmerfjäril.

En av de tiotal bilder jag fick som var skarpa av den nyfikna trollsländan. Här fick autofokusen på kameran verkligen bekänna färg när det gällde att blixtsnabbt hinna med att ställa in skärpan på den flygande sländan.

I år har det gjorts 14 rapporteringar av sälgskimmerfjärilar i Västerviks kommun till Artportalen, min är alltså den femtonde observationen. Förra året sågs den bara på 7 platser. Men ingen observation har gjorts i det område där jag hittade min.

Blåvingarna växer tätt i år…

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Solhalo, havsörn och kronhjort

Såg ni den fina haloeffekten runt solen mitt på dagen i dag?

En som hade örnkoll på det var den här unga havsörnen som satt kamouflerad bland snötäckta grenar.

Frampå kvällen träffade jag på några kronhjortar som letade mat i snön. De hade fortfarande hornen kvar men det lär inte dröja länge förrän de är hornlösa.

 

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Snökaoset över?

Den här veckan har bestått av ett enda långt snöskottande för oss som bor i den sydöstra delen av Sverige. De ryska snökanonerna har kommit i anfall efter anfall och lamslagit stora delar av trafiken. Jag var själv en sväng till Vetlandahållet och hade en bildvisning i onsdags kväll, hastigheten på vägarna i snöovädret låg mellan 40 – 60 km/tim. Knappast någon vågade sig på en omkörning eftersom man inte såg om det fanns mötande trafik 50 meter framöver.

Men nu verkar det som om det värsta har blåst över, men kylan förväntas ligga kvar ytterligare någon eller några veckor.

Så här har det sett ut större delen av de senaste dygnen.

Vår snöslunga har vi inte haft igång på de senaste 3-4 åren, men nu fick vi verkligen användning för den. Frågan var om vi skulle få igång den när den stått stilla så länge och det var -10°, men den startade lydigt och snällt.

Jonathan och slungan försvann bland snövallarna på tomten där vi brukar ha bilen parkerad.

Publicerat i Naturfoto | Etiketter , | Lämna en kommentar