I förra veckan gjorde vi en Värmlandsresa med husbilen, vi åkte till ett antal naturreservat och vandrade omkring, det blev i snitt c:a en mil om dagen vi var ute och gick. Inget märkvärdigt, men det är alltid skönt att vara ute och gå i skog och mark och upptäcka nya vyer.
Första anhalten var naturreservatet Yttre Bodane i Dalsland. Vi kom dit på kvällen och gick en runda på en halvmil, med bl.a. fina utsikter över Vänern. Observera valen som kom upp till ytan precis lagom när jag skulle ta bilden…Dagen därpå vandrade vi omkring i Kittelfältets naturreservat i Värmland, där det fanns flera fina tjärnar som glittrade i solljuset.Här går vi i Geijersdalsmossen, med långa spångar och på sanddyner som gjorde att vi kunde ta oss över den stora mossen torrskodda.Området häromkring består av väldigt mycket sand och därför är tall det dominerande trädslaget.
Vi hittade en violett majbagge som kröp omkring i sanden. När jag kom hem tittade jag på Artportalen hur pass vanligt det är med observationer på den här baggen i Värmland. Det fanns inte en enda rapport på den i Värmland i år, och bara tre observationer under förra året, så jag lade in vår upptäckt. Den här baggen har en intressant utvecklingshistoria där larverna måste klättra upp i en blomma och sedan klamra sig fast vid ett besökande bi. Sedan följer det med biet hem, och föds sedan upp på nektar och honung innan larven så småningom kan bli till en ny majbagge. Något annat sätt att överleva och bli till en ny vuxenindivid finns inte för larven.
Trollsländor fanns det gott om, inte minst myrtrollsländor, det här är en hona.Mygg- och knottsvärmarna var riktigt besvärliga, och eftersom vi inte hade något myggmedel med oss så blev vi helt sönderbitna i ansiktet och nacken. Skämt åsido, bilden visar inte en myggsvärm utan lätt duggregn i motljus.
Bilkyrkogården i Båstnäs med sina tusentals bilvrak har vi tidigare varit på väg att besöka men fått ställa in pga. oväder. Nu tog vi oss i alla fall dit och gick omkring nästan ett par timmar och tittade på alla möjliga och omöjliga gamla bilar.
Den här kraftiga björken har vuxit upp igenom bilens golv och sedan hittat ut genom passagerarsidans sidoruta. En av grenarna har dock valt att ta sig ut på förarsidan.
Den här bilen fungerar numera mest som ett växthus för storvuxna brännässlor. Inte roligt att sitta och åka här, inte. Här i området skulle man kunna tillbringa dagar med att fotografera roliga och intressanta bilvrak för det finns c:a 1 000 bilar runt om i skogsterrängen.Vi vandrade även uppe vid Hovfjället. Här har vi kommit fram till Bondfugestorp, ett skogstorp från 1800-talet som står öppet som raststuga för vandrare.Inne i torpet finns en riktig gammal öppen spis, en sådan som användes innan vedspisarna av järn kom i slutet av 1800-talet. Den lär vara fullt eldningsbar även om vi inte hade tid att stanna och prova den.
Nu har vi kommit till Ivana naturreservat, som ligger lite avsides inte så långt från gränsen in mot Norge. I nordsluttningen upp mot berget finns det stora mängder med lavar som draperar träden. Bl.a. finns här den sällsynta långskägglaven.
Det finns ingen hänvisning ute vid vägen in till Ivana naturreservat så man måste känna till det att det finns och var det ligger för att hitta dit. Vi vandrade omkring några timmar utan att se en levande själ förutom en järphöna som försökte spela skadad och locka oss bort från boet. Men vi var inte helt ensamma, en björnskit skvallrade om att det fanns fler varelser i skogen.
En annan dag vandrade vi i drygt 4 timmar upp längs Fämtån upp till en hängbro som vi gick över, och sedan vandrade vi tillbaka på andra sidan ån.
Den här ån har bl.a. använts som flottningsled för timmer, faktiskt ända fram till 1975. I vissa partier forsar det på ganska bra.
När solen gått ner på kvällen gjorde vi upp eld vid ån, men eftersom vi inte hade någon grillkorv så fick det bli grillade falukorvsskivor i stället, men det smakade gott det också.
