I förra veckan gjorde min fru och jag en resa till Skåne, där vi åkte runt och tittade på en del sevärdheter och områden som vi trodde skulle kunna vara intressanta. En del platser uppfyllde våra förväntningar som spännande och sevärda, andra inte. Vi hade inte så många dagar på oss så vi hann inte utforska platserna så noggrant, men vi kommer nog att återvända vid någon annan tidpunkt, för det var flera platser som vi inte hann besöka.
Brösarps backar är ju en välkänd plats och här finns stora områden att vandra omkring i som vi inte hann med på resan. Hit kommer vi att återvända fler gånger.Rapsfälten är stora i Skåne, de sträcker sig ända upp till himlen, verkar det som.
Över snart sagt alla fält och åkrar svävar det glador på jakt efter byte. Förr fanns de nästan bara i Skåne men numera har de utvidgat sina territorier norrut i landet så de är ganska vanliga även i mina hemtrakter i norra Småland.
En fågel som däremot inte finns där jag bor är den vita storken. Att vi hittade en i Skåne var bara ren tur, vi stannade vid en kyrka för att fotografera och bara hundra meter bort fick vi syn på en stork i sitt bo. En storkunge syntes ibland sticka upp sitt huvud och långa hals i boet.Sandhammaren nere i sydost är ett känt och välfrekventerat område, vi valde i stället att besöka grannen Hagestads naturreservat, som är en liknande biotop fast utan så mycket folk. Vi vandrade här helt ensamma på kilometerlånga sandstränder.
I havet härutanför ligger hundratals fartyg på havsbottnen efter att ha gått på grund under tidigare århundraden. Mycket av fartygens last flöt iland, till glädje för befolkningen som bodde här. Har man tur kan man fortfarande hitta vrakdelar på stranden när flygsanden flyger runt och blottlägger saker som legat gömda i hundratals år.
Vi hittade också en liten insekt som kravlade runt i sanden som jag inte visste vad det var, men jag tog några bilder på den för att kolla upp. När jag kom hem började jag leta och kom så småningom fram till att det skulle kunna vara en mindre kejsarkortvinge, Staphylinus erythropterus. För skojs skull kollade jag på Artportalen hur vanlig/ovanlig den är, och det fanns bara en enda inrapportering i hela Sverige i år. Förra året fanns det 16 observationer av den här kortvingen i landet. Förmodligen är den inte så sällsynt, det låga rapporteringsantalet beror nog på att den är tämligen okänd för vanligt folk (som jag). Jag har också ett förbehåll att det skulle kunna vara en annan kejsarkortvinge, det finns flera olika arter som är väldigt lika varann.
Dansarens häll utanför Järrestad är en av Nordens största hällristningar med 550 figurer och 700 skålgropar. De inhuggna figurerna är runt 3 000 år gamla, men de är förmodligen inte gjorda vid ett och samma tillfälle, man tror att de kan ha blivit inristade under kanske tusen år.
Här finns 200 fotsulor, ryttare stående på hästrygg, ormar, skepp som ser ut att ha segel fast man inte har något bevis för att man använde segel på den tiden. Många figurer har man ännu inte kunnat tyda vad de föreställer. Och så finns förstås den mystiske Dansaren, som fått ge namn åt hela hällen. Det är en person som syns dansa, och man funderar på om det skulle kunna vara någon sorts schaman som är avbildad.
Den här kluvna stenen går inte av för hackor, här talar vi om tyngder på hundratals ton. Den finns vid Kjugekulls naturreservat och man kan som synes gå igenom de båda stenhalvorna.
Det här är ingången till en stenåldersgrav som är 5 000 år gammal. Den har legat gömd under en jordkulle i tusentals år tills den av en slump upptäckes år 1843 när en oxe trampade igenom den. För att ta sig in i den här megalitgraven får man som synes inte vara för bred över axlar eller höfter, det var på håret att jag kunde tränga mig in.
Man får krypa och hasa sig fram genom ingången innan man kommer fram till själva gravkammaren. En ficklampa är ett måste att ha med sig.
Inne i den rymliga gravkammaren är det ståhöjd om man är max c:a 175 cm lång. Den är uppbyggd av 11 stenar på sidorna och har tre stora stenblock som tak, stenblock som väger flera ton. Vilket enormt jobb det måste ha varit att få de här stenblocken på plats, utan moderna hjälpmedel för 5 000 år sedan. Här inne har man funnit skelettdelar av 7 olika personer, möjligen kan utrymmet ha använts som grav under olika tidsperioder.
