Korsnäbbad blåmes

I helgen observerade min fru och jag en blåmes som betedde sig lite annorlunda vid talgbollarna. Den satte sig gärna på undersidan av talgbollen, pickade lite så att smulor ramlade ner på bröstet på den, och åt sedan upp smulorna därifrån. Den verkade inte äta så mycket direkt från talgbollen. Märkligt förfarande, tyckte vi.

Lite senare hade min fru tagit fram sin kamera och fotat när blåmesen var framme och åt. När hon sedan tittade på bilderna i datorn fick vi plötsligt förklaringen till blåmesens konstiga uppträdande. Den hade en rejält förvuxen näbb som gick i kors! Klart att det var svårt att äta direkt från talgbollen med den. Därför sprätte den istället loss bitar som den fångade upp på bröstet när den hängde på undersidan av talgbollen, och åt bitarna därifrån. Smart tänkt!

Jag skickade upp några bilder till Julia Stigenberg, som är jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet, och fick omgående svar. Det här är ovanligt, men inte jätteovanligt, hon kände själv till en talgoxehane med precis samma problem. Det beror på en onormal produktion av hornämnet i näbben, så näbben växer för fort och hinner inte slitas ner. Hennes talgoxe hade dykt upp flera år i rad så den klarade tydligen av att leva med sitt handikapp. Vi får hoppas att vår blåmes gör detsamma.