Gunvald föddes i Ankarsrum, hans föräldrar hette Axel Johansson (1902-1977) och Signe Johansson (1896-1970). Axel arbetade på Ankarsrums Bruk, där han sedermera blev förman i renshuset, Signe var som brukligt hemmafru. Modern Signe hade tre syskon: Emil, Ida och Mimmi. Hennes föräldrar var Karl Wilhelm Johansson och Anna Lovisa, född Petersdotter.
Axels mor Anna Johansson blev med barn (Axel) när hon var 16 år, fadern rymde då från sitt ansvar och emigrerade till Amerika. Han lär ha hetat Emil och i Amerika kallade han sig Swanson i efternamn, enligt brev som han skrev till sin son Axel under hans uppväxt, annars är inget känt om honom idag, tyvärr. Axel uppfostrades hos sina morföräldrar eftersom mamman Anna ansågs för ung för att ta hand om honom. Anna gifte sig senare med Erik Zeylon och fick med honom 6 barn, Axels halvsyskon.
Gunvald växte upp i kvarteret Masugnen, i närheten av bruket. Huset hade bara ett rum och kök, och saknade både vatten, el och avlopp under Gunvalds 7 första levnadsår. Gunvald visade sig vara ett begåvat barn, han kunde läsa redan vid 5 års ålder och i skolan ville lärarna att han skulle få hoppa över andra klass. Särskilt i matematik var han duktig, så duktig att det anordnades tävlingar mellan Gunvald och matematikläraren för att se vem som var bäst på huvudräkning. Även senare i det militära uppmärksammades hans matematiska begåvning, han var den ende på regementet som kunde räkna ut ballistik för avfyrade gevärskulor, och han blev flera gånger erbjuden att bli yrkesmilitär, men avböjde.
Fiske var ett av hans tidiga intressen. Under skoltiden slängde han ut revar med mask från stranden i bruksdammen i Ankarsrum som han sedan vittjade morgon och kväll. Fisken han fick sålde han ibland till grannarna och fick därmed lite pengar som han noggrant noterade i en bok. 1 kr/kg för abborrar, 2 kr/kg för gäddor och 3 kr/kg för ål. Fadern Axel hade också ett stort fiskeintresse och de båda cyklade ibland flera mil till sjöar där de hade båt. De fiskade mest med kastspö och pimpelspö.
Efter skolan, vid 14 års ålder, började han arbeta på Ankarsrums Bruk, på modellverkstaden. Där arbetade han kvar fram till 1977 då avdelningen slogs igen, och han blev då omställare på pressgjuteriet. På 1940- 0ch 1950-talet läste han flera Hermodskurser i bl.a. aritmetik, motorlära och yrkesritning.
1949 träffar han Margit Karlsson i Meljäng och efter diverse turer fram och tillbaka gifter de sig 1955 och året efter får de sonen Leif. De bor de första 10 åren i Kasern i Ankarsrum, men flyttar 1966 till ett eget hus på Villavägen 5.
Gunvald var mycket motorintresserad, han åkte på många motorcykeltävlingar. 1951 köpte han sin första motorcykel, troligen en Indian. Efter det hade han även en AJS och en Matchless.
1954 köpte han sin första bil, en begagnad folkvagn av 1950 års modell. Han fortsätter sedan med folkvagnar av olika modeller, han ägde runt 15 olika under de närmaste 25 åren, innan han övergick till Volvo. Han var road av statistik, vilket väl i viss mån även gått i arv till mig, hans son. Varenda tankning han gjorde på alla bilarna han ägde finns bokförd i årsalmanackor, under närmare 60 år!
1970 köpte han och Margit sin första husvagn, som sedan följdes av många fler. De åkte på husvagnssemestrar i Sverige och Norge och de åkte gärna upp till Norrland och fiskade. Efter skilsmässan åkte Gunvald ofta på dragspelsstämmor uppe i Dalarna. Dragspelsmusik gillade han, han spelade själv i många år, innan reumatismen förstörde hans händer.
Han och Margit hade 4 sommarstugor under åren: Stuverum i Odensvi, Henriksberg och Fridslund i Hjorted, och Degerhult i Tuna. Vid Degerhult arrenderade han också jaktmarkerna och fick då utlopp även för sitt stora jaktintresse.
Men dessförinnan hade han i många år varit en aktiv tävlingsskytt i jaktskytte. Han blev länsmästare ett antal gånger och blev därigenom kvalificerad till att även delta i SM i jaktskytte på olika platser i Sverige under flertalet år. Han hade mängder av pokaler och medaljer från olika tävlingar.
1979 startar han en egen vapenreparationsfirma i garaget hemma på Villavägen. Han blir garantireparatör för det italienska vapenmärket Antonio Zoli, men han hjälper även andra med vapenreparationer.
Men i slutet av 1970-talet får han känningar av reumatism, och den angriper hans händer och fötter. 1984 går det inte längre utan han får förtidspension, vapenfirman har han redan då fått lägga ner. Han hamnar på reumatikersjukhuset i Östersund, och han får rehabiliteringsresor till Spaniens varmare klimat, men ingenting hjälper. 1997 opererar man in silikonknogleder på hans händer, de gamla knogarna är förstörda. Han drabbas även av fibromyalgi och flera andra följdsjukdomar, vilket gör att han har ständig värk.
Under resorna till Spanien träffar han och Margit (som följt med några gånger) ett par flickor på sjukhuset där. En sängliggande flicka med reumatism och en trafikskadad ung tjej. Gunvald och Margit blir goda vänner med dem, de blir hembjudna till flickornas föräldrahem, och när Gunvald och Margit kommer hem börjar de lära sig spanska och brevväxlar sedan med flickorna under många år.
1994 tar Gunvald och Margit ut skilsmässa, Margit bor kvar på Villavägen medan Gunvald flyttar ner till Ishult, söder om Hjorted, där han hyr ett hus på en bondgård. Där bor han till 2011, då han flyttar till en lägenhet i Kristdala.
2018 flyttar han från lägenheten till ett särskilt äldreboende i Kristdala. Han har blivit glömsk och kan inte längre ta vara på sig själv, han närmar sig nu 90 år. Han sitter i rullstol de sista åren, han kommer inte ihåg något från sitt tidigare liv, men är ändå vid ganska gott mod. Han är skojfrisk in i det sista.
Han somnar in för gott den 7 maj 2021 i sin säng på äldreboendet Nygläntan i Kristdala, nästan 92 år gammal. Närmast sörjande är sonen Leif Sylvan med hustrun Anna-Karin, och deras två barn, Jennifer och Jonathan.
Ovanstående nerskrivet av Gunvalds son Leif Sylvan.