Vi gjorde en resa förra veckan till Östergötland där vi bl.a. besökte en massa natur- och kulturreservat. Vädret var soligt och vackert, och vi var för det mesta helt ensamma i reservaten. Jag bifogar en del bilder nedan från några av reservaten vi besökte.
Det är inte bara Småland som har trägärdesgårdar som löper kors och tvärs, de finns även i Östergötland. Södra Bråta naturreservat.
Öna kulturreservat är en av de finaste gamla boplatser som jag har besökt. Öppna, betade hagar och en sjö som ligger strax nedanför.
Husen ligger vackert i grönskan, det här är väl ett av de modernare. Det finns hus och uthus i bakgrunden som är betydligt äldre.
Vi besökte också Trollegater med alla sina grottor. Men man ska helst inte ha passerat de tidiga tonåren om man ska lyckas pressa sig in i öppningarna.
Får ett träd växa hur som helst? Den här granen har en minst sagt krånglig uppväxt, man kan fråga sig var roten övergår till stam, egentligen. Trollegater.
Är man i Östergötlands eklandskap måste man ju hålla ögonen öppna efter ekoxar. Trots att det var lite tidigt på säsongen så lyckades vi hitta en av skalbaggsbjässarna.
Att vandra på myrar är alltid trevligt, om vädret är bra och myggen inte alltför påstridiga. Kärnskogsmossen.
Här har vi tagit en paus på en fint iordningsställd rastplats. Det är förbjudet att gå utanför de markerade lederna i reservatet; området har tidigare använts som militärt skjutfält och det finns en risk för att det kan ligga blindgångare kvar i terrängen.
Det här är Rödstensgubben. Det finns en gammal flerhundraårig legend om de här stenarna, om de inte målas varje gång som ladugården målas så brinner gården ner. Det lär ha hänt vid flera tillfällen när man glömt bort att måla dem, senast år 1920. Hur länge stenarna varit resta på den här platsen är det ingen som vet, det är fullt möjligt att stenuppsättningen härstammar från vikingatiden, dvs. de har stått uppställda här i över tusen år.När vi ändå är inne på det här med vikingatiden så besökte vi också ett antal runstenar. Det här är Rökstenen, världens kanske märkligaste runsten. Med sina 760 tecken anses den ha världens längsta runskrift, och skriften är på flera ställen skriven som ett chiffer med s.k. lönnrunor. Den ristades någon gång på 800-talet och anses vara Sveriges äldsta litterära verk.
Det här är Högby runsten, som även den är skriven på både bak- och framsidan. En märklig sak med den här stenen är att baksidans text är skriven på vers, någon gång i början på 1000-talet.
Den här är en runsten som är inmurad i kyrkväggen på Heda kyrka, en märklig och mycket gammal kyrka. Den äldsta delen är från mitten av 1100-talet och den har sedan blivit påbyggd i flera omgångar.
Det här hör också gamla tider till, om än inte så långt tillbaka. Det är en varggrop som finns i en kulle på en åker i Klämmesmålen naturreservat. När den användes för flera hundra år sedan så var den djupare och hade brantare sidor, och var övertäckt med tunna kvistar med ett för vargen lockande byte mitt på. När vargen klev ut på kvistarna för att fånga hönan som låg mitt på så ramlade den ner i gropen och kunde inte ta sig upp.
