Eftersom jag håller på att samla in material till ett bildspel om märkliga platser och personer i Jämtland så har jag varit på resa i det landskapet ett par veckor. Jag har fotat, filmat och intervjuat olika personer. Nedan följer några bilder från resan, en del av dem har inget med det kommande bildspelet att göra.
Vi börjar väl med det lite jordnära, nämligen Jämtlands landskapsblomma Brunkullan. Det är en sällsynt orkidé som nästan bara finns i Jämtland, det finns några ex. även i Härjedalen. Men totalt lär det bara finnas runt 2 000 blommande exemplar i hela Sverige, varav det här är ett av dem.Det här är Jägare Räv, en kvarleva från det stenåldersfolk som bodde i Jämtland för drygt 6 000 år sedan. Han hade mycket att berätta om gamla tider, inte minst om älgens betydelse för människorna under stenåldern. För att inte väcka så mycket uppmärksamhet i vår tidsålder så kallar han sig ibland för ett nutida namn, Allan Borgsten, och han påträffas i Glösa Älgrike.På tal om älgar så visar jag de här båda sedlarna. Men vad har de för koppling till älgar? Jo, papperet som sedlarna är gjorda av kommer från ren älgskit, se burkens innehåll. När älgarna på vintern äter bark från träd så består den till stor del av cellulosa. Av cellulosa gör man papper, och på Moose Garden i Orrviken har man plockat massor av älglortar som sedan torkats och gjorts papper av.Medan vi ändå pratar om älgar så kan jag inte låta bli att visa den här älgjägarens trofésamling. En del jägare är tydligen skickligare än andra.Lucia firas ju överallt i Sverige den 13 december. Men visste ni att hon även finns rent fysiskt i Sverige? I det här relikskrinet förvaras faktiskt en liten benflisa från den riktiga Lucias skelett, skänkt av Vatikanen till Frösö kyrka. Lucia dog martyrdöden för sin tros skull i Syrakusa på Sicilien på 300-talet.Vi stannar kvar vid Frösö kyrka i Jämtland. Ute på kyrkogården finns många gravstenar och gravvårdar, den ena pampigare än den andra. En som står ut är den här mäktiga ängeln över ”Öfverste Nestor Aspgrens hvilorum”. Det står i skarp kontrast till ….…. det här gravkorset som tillhör en lappkvinna på Sjoutnäsets samekyrkogård. Sly och en intillväxande gran håller helt på att dölja träkorset vid den enkla graven. Men platsen ligger vackert nere vid sjön.På tal om samer så är det här en bild från Sutme lappläger. I den här kåtan bodde samefamiljen Lars och Astrid Kroik ända fram till 1968. De var då troligen den sista samefamiljen som uteslutande bodde i kåta i Sverige.Nu är vi i västra Jämtland, på gränsen till Norge. Här ligger Bjurälven och Skandinaviens största karstlandskap. Bjurälven rinner långa sträckor under jord i ett delvis outforskat grott- och tunnellandskap. Det vi ser här är den s.k. Blinda dalen, en bred och lång dalgång med hög och tät växtlighet, men inga träd. Det finns en stig genom dalen som min fru vandrar på, om ni ser henne i nerkant på bilden.
Växtligheten nere i dalen är verkligen frodig. Här skulle vara svårt att ta sig fram om inte stigen funnes. Stigen slutar där Bjurälven försvinner ner i ett hål i marken, älven kommer sedan upp som en kokande vattenkaskad ur marken på andra sidan Blinda dalen.Trappstegsforsen vid Vildmarksvägen är ett riksbekant vattenfall, men väl värt att stanna till vid.
Graddisvägen från Norge och in i Sverige bjuder på en del vackra vyer, men finast är den att åka åt andra hållet, mot Norge.
Åker man husbil så måste man ju tanka emellanåt. Det är tur att det finns moderna och fullutrustade tankstationer även på landsbygden i Jämtland.
Det här är Myhrbodarna, en fäbod i nordvästra Jämtland. Anna och jag vandrade hit genom skogen nerifrån Valsjöbyn, en sträcka på en mil t.o.r., men det var det värt, utsikten är fantastisk häruppifrån.
En fikapaus vid fäboden med en utsikt som slår det mesta. Att bänkarna och fikabordet lutar kraftigt gör i sammanhanget ingenting.
