Leif Sylvan 21 mars, 2020 Inga kommentarer När det var 8 – 9° varmt för ett par dagar sedan så var många vårfjärilar på vingarna. På en skogstur jag gjorde så såg jag nog runt 50 citronfjärilar, några sorgmantlar och ett par körsbärsfuksar. Men så fick jag ögonen på en fjäril som jag inte kände igen och jag lyckades också få en bild på den. Spänningen var stor när jag började leta i mina artböcker hemma i bokhyllan. Efter en stund kom jag fram till att det nog måste vara en brun flickfjäril, Archiearis parthenias. Att jag inte lagt märke till den förr beror inte på att den är ovanlig utan på att den oftast håller till uppe i trädtopparna. Idag var jag ute och gick en längre tur i skogen och hittade då ett grävlinggryt som jag inte vetat om förut. Man har huggit ner sly i en sluttning och därigenom fick jag syn på ett större klippblock som tidigare inte varit synligt. Med tanke på att sluttningen annars bestod av sand, jord och mindre stenar så tänkte jag att det borde vara ett passande ställe för en grävling att gräva ett gryt. Så jag klättrade upp för sluttning och gick fram till stenen, och mycket riktigt, där fanns ett gryt med flera ingångar. Men var det bebott? Jag gick runt några varv och hittade snart grävlingtoaletten, och där fanns både gammal spillning från i höstas, och ny. Så grävlingen har säkert varit ute en sväng i vårsolen, men frågan är om han vaknat för gott eller om han gått in och slumrat till igen. Den här ekorren med grankotten i munnen störde jag mitt i middagen. Men efter en stund så fortsatte han att äta, han var väldigt flink med att rulla kotten i händerna framför sig. Såvitt jag kunde se så var han högerhänt, dvs. han hade spetsen på kotten åt höger. Ekorrar är antingen höger- eller vänsterhänta, varje ekorre är specialiserad på att antingen ha kottänden åt vänster eller åt höger. Jag försökte filma honom när han åt men hade oturen att en trädgren skymde hans ansikte hela tiden. Dessutom blåste en grangren förbi med jämna mellanrum och störde autofokusen. Att det inte var första gången ekorren satt och åt i det här trädet kunde man se på marken under. En ekorre kan skala flera hundra kottar på en dag, det är vad som går åt för att han ska få i sig sin dagsranson av de pyttesmå fröna i kottarna. ← Fika med tupplur i skogen Videfuks, körsbärsfuks och vinbärsfuks på 5 minuter → Lämna ett svar Avbryt svarDin e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *Kommentar * Namn * E-postadress * Webbplats Spara mitt namn, min e-postadress och webbplats i denna webbläsare till nästa gång jag skriver en kommentar. Δ