I förra veckan berättade jag om en snokunge jag hittade långt inne på lagret på det företag där jag jobbar. Igår var det dags igen. På asfalten, strax utanför en av rullportarna, såg jag något avlångt som ringlade fram. Snabbt som ett skott (nåja…) sprang jag in och hämtade min lilla kompaktkamera.
Den här gången var det en hasselsnokunge som gästade oss. Han var väldigt angelägen att komma bort från asfaltytan till gräset på andra sidan, men jag var lika angelägen att få några bilder på honom innan han kom fram. Han var inte alls förtjust i att jag gång på gång ställde mig i vägen och tvingade honom att vända om. Han var hela tiden i rörelse vilket gjorde det väldigt svårt att få någon skarp bild på honom med en långsam kompaktkamera. Men när jag fått ett tjugotal halvskarpa bilder på honom så släppte jag till slut upp honom i det skyddande gräset.
