I söndags morse övergav frun och barnen mig för att åka på den årliga buskisteaterresan till Falkenberg, det är en tradition sedan många år tillbaka. Frågan var vad jag skulle göra under de här dagarna då jag var gräsänkling. Jag hade en fundering på att ge mig ut och vandra på Ostkustleden, men efter att ha kollat in vädret i det området de närmaste dagarna slog jag det ur hågen, det skulle bara bli en massa regn där.

Skulle jag då stanna hemma och ta det lugnt i stället? Av en ren slump kollade jag på ett reklamerbjudande jag fått från friluftsföretaget Addnature, och därifrån gled jag in på norska Norrönas hemsida, och där fanns en Youtubelänk som jag inte visste vart den ledde men som jag klickade på. Det skulle jag inte gjort. Länken ledde till ett gammalt TV-avsnitt med äventyraren Lars Monsen där han vandrar runt ett år i vildmarken på Nordkalotten, oftast ensam med sin hund. När jag såg det fick jag sådan längtan att komma ut att det var omöjligt att stanna hemma.

Ryggsäcken var redan packad för en tredagarsvandring på Ostkustleden, men jag gjorde lite justeringar, bytte till ett komfortablare kupoltält bl.a., och drog lite norrut i stället, där det inte skulle komma så mycket regn. Jag valde ut en göl inne i skogen där jag varit förr, åkte iväg med bilen, och gick sedan in till gölen.

När jag slagit upp tältet och lagat middag gick jag ett par timmar i skogen. Framkommen till en glänta stod jag tyst och funderade lite över några stora stensamlingar som var upplagda, då det började knaka i skogen på andra sidan gläntan. Fram kom ett råddjurskid i full karriär och det sprang rakt mot mig. Jag fick upp kameran och hann ta några bilder innan det började knaka igen och efter kom nu rådjursmamman. Hon utstötte några kontaktljud och så återförenades de båda framför mig. Men de var totalt slutkörda, de flämtade oupphörligen båda två, men de stannade en kort stund innan de travade iväg igen utan att ha lagt märke till mig.

När jag så kom tillbaka till tältet gjorde jag upp en eld och grillade lite korv innan jag så småningom gick och la mig. Efter en kvart kom regnet och det höll nog på en timma innan det blev tyst på tältduken. På morgonen tog jag det lugnt och packade ihop frampå förmiddagen, lagom innan nästa regn kom.

Rådjurskidet kom rusande förbi mig och stannade 10-15 meter ifrån mig, helt slutkört, tungan hängde ut ur munnen på det.
Rådjurskidet kom rusande förbi mig och stannade 10-15 meter ifrån mig, helt slutkört, tungan hängde ut ur munnen på det.
Efter kom mamman, hon flämtade likamycket som kidet. Hon hörde slutarljudet från min kamera, men trots att jag stod helt öppet så fick hon inte riktigt korn på vad jag var för något. Efter en stund så brydde hon sig inte längre när ljudet hördes från min kamera.
Efter kom mamman, hon flämtade lika mycket som kidet. Hon hörde slutarljudet från min kamera, men trots att jag stod helt öppet så fick hon inte riktigt korn på vad jag var för något. Efter en stund så brydde hon sig inte längre när ljudet hördes från min kamera.
Efter att ha vilat sig en kort stund travade de båda iväg, fortfarande med tungorna hängande ut ur munnarna. Undra vad som hade skrämt dem så mycket och hur långt de hade sprungit egentligen?
Efter att ha vilat sig en kort stund travade de båda iväg, fortfarande med tungorna hängande ut ur munnarna. Undrar vad som hade skrämt dem så mycket och hur långt de hade sprungit egentligen?
Det finns lommar i gölen. Här kommer föräldrarna simmande, den längst fram har en fisk i munnen som han strax överlämnar till en av ungarna.
Det finns lommar i gölen. Här kommer föräldrarna simmande, den längst fram har en fisk i munnen som han strax överlämnar till en av ungarna.
Jag bar fram några stora stenar från skogen att elda på, sedan hämtade jag ris och grenar och gjorde upp elden på stenarna.
Jag bar fram några stora stenar från skogen, sedan samlade jag ihop lite ris och grenar och gjorde upp eld på stenarna.
Tältet är uppsatt, liggunderlaget uppblåst, sovsäcken uppackad och elden brinner av sig själv. Då kan det vara skönt att få ta igen sig lite, i väntan på att elden ska bli till glöd.
Tältet är uppsatt, liggunderlaget uppblåst, sovsäcken uppackad och elden brinner av sig själv. Då kan det vara skönt att få ta igen sig lite, i väntan på att elden ska bli till glöd.
Nu är det lagom glöd att grilla korv över. Grillspettet kommer ifrån skogen.
Nu är det lagom glöd att grilla korv över. Grillspettet är snidat enligt det senaste modet från Italien.
Nog suger det väl lite i korvgrillningstarmen när man ser en sådan här bild?
Nog vattnas det väl lite i munnen när man ser en sådan här läckerbit?
Morgonen därpå lagade jag frukost. Det här är den godaste frukost som tillverkats, Blå Bands Vildmarksfrukost. Eftersom den var så god köpte jag på mig en försvarlig mängd påsar för många år sedan. Den här hade utgångsdatum år 2002, men den smakade lika gott för det. Nu har jag bara någon enstaka påse kvar. Jag vet inte om den fortfarande finns att köpa, i så fall under något annat namn.
Morgonen därpå lagade jag frukost. Det här är den godaste frukost som tillverkats, Blå Bands Vildmarksgröt. Eftersom den var så god köpte jag på mig en försvarlig mängd påsar för många år sedan. Den här hade utgångsdatum år 2002, men den smakade lika gott för det. Nu har jag bara någon enstaka påse kvar. Jag vet inte om den fortfarande finns att köpa, i så fall under något annat namn.
När jag ätit färdigt packade jag ihop tältet och var klar att ge mig iväg. Det var helt lugnt och stilla i gölen förutom en del glin som var uppe och nosade i ytan, men när jag vände mig om åt andra hållet såg jag ett enormt glistim som var på väg mot mig....
När jag ätit färdigt packade jag ihop tältet och var klar att ge mig iväg. Det var helt lugnt och stilla i gölen förutom en del glin som var uppe och nosade i ytan, men när jag vände mig om åt andra hållet såg jag ett enormt glistim som var på väg mot mig….
...Men det var inte något glistim, det var regnet som var på ingång. Jag tog skyndsamt på mig ryggsäcken och vandrade iväg mot bilen. Det var bara lite duggregn så jag klarade mig utan att bli alltför blöt.
…men det var inte något glistim, det var regnet som var på ingång. Jag tog skyndsamt på mig ryggsäcken och vandrade iväg mot bilen. Det var bara lite duggregn så jag klarade mig utan att bli alltför blöt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *