Fjällvandring i Härjedalsfjällen

För en dryg vecka sedan åkte min fru och jag upp till Härjedalsfjällen för att fjällvandra. Vi hade hyrt en enkel stuga i Ljungdalen där vi övernattade, på dagarna var vi ute och vandrade dagsturer. Att ligga i tält i fjällen under längre perioder som vi gjorde förr är nog numera ett minne blott, åldern tar ut sin rätt.

Vi hade fina dagar även om vädret kunde ha varit lite bättre, det var mulet mest hela tiden och regnade till och från. Men ett fåtal soltimmar fick vi i alla fall. Höstfärgerna var  kanske de bästa vi haft någon höst i fjällen, och i slutet på veckan började björklöven falla av i blåsten och regnet. Så det var nog rätt vecka vi valt att fjällvandra, även om solen gärna fått visa sig lite mer.

Här nedan följer lite bilder från våra vandringar. Jag tog knappt 4 000 bilder under veckan, efter gallring blev det drygt 800 kvar.

De första dagarna tog vi det ganska lugnt, min fru hade legat förkyld veckan innan vi åkte. Här står vi vid nedre delen av Silverfallet, en vandring på c:a 7 km.

Nu har vi tagit oss upp på kalfjället ovanför Messlingen. Vi hade varit och tittat på de 4-5000 år gamla hällmålningarna som finns där, och gjorde sedan en tur runt Evagraven och Fiskhålsgraven, två kanjonbildningar i fjället. Höstfärgerna var fantastiska häruppe. Vi hittade en hyfsad läplats där vi kunde fika och njuta av utsikten.

Anna står och beundrar utsikten över Över-Särvsjön.

Björkskogens färger är gult och orange medan kalfjället mestadels går i röda nyanser. Ånnfjället i bakgrunden.

Det regnade som sagt ganska ofta. Här har vi just lagat och ätit middag uppe vid Uggtjärn när regnet drar in och vi får koppla på ryggsäcksregnskydden.

Här var vi uppe tidigt och fotade i soluppgången. Nattens dimma ligger fortfarande kvar lite grann, och Storsjön ligger spegelblank.

Vi var uppe med tuppen i dubbel bemärkelse. Här är gott om tjäder, vi såg 6 stycken på grusvägarna inom en kvart.

Renar finns det både i skogarna och längs vägarna ibland. Den här rentjuren såg vi vid flera tillfällen, han hade en vacker kontrastrik teckning.

Det här villebrådet är det inte ofta man stöter på, det finns nämligen bara ett drygt tiotal djur i hela Sverige. Det är en myskoxtjur, och just den här tjuren befinner sig i ett hägn i närheten av Tännäs.

När vi varit i Ljungdalen några dagar bestämde vi oss för att göra en långvandring till Masgrottan, drygt 22 km från Tossåsen t.o.r. Det är en ganska ovanlig vandring och vi såg inte röken av en enda människa under dagen.

Här står Anna och kollar av en myr innan vi går ut. Det kan ju finnas chans att få se djur gående ute på myren, t.ex. renar, älgar eller varför inte en björn.

Att det finns björnar i området fick vi bevis för ute på en annan myr. Där hittade vi en rejäl björnskit, men tyvärr så ville tillverkaren till dynghögen inte visa sig för oss. Vi hittade även fler högar inne i skogen.

När vi gått en dryg halvmil stannade vi och fikade inne i björkskogen. Det var alldeles lugnt och stilla och runt 10°, ett perfekt vandringsväder.

Vi passerade flera vadställen under dagen, det här var ett av de lättare.

Det här var lite bökigare att ta sig över eftersom vi inte hade några vandringsstavar att stödja oss på. Det är inte så kul att halka omkull och bryta benet en mil från närmaste bebyggelse och ingen mobiltelefontäckning. Så jag tog fram kniven och gick lös på en stackars fjällbjörk. Efter ungefär en kvart hade jag fått till en vadarstav som vi kunde använda för att på ett hyfsat säkert sätt kunna ta oss över till andra sidan.

Nu är vi framme vid den s.k. Masgrottan. Här inne i berget bodde för drygt 100 år sedan en dalmas, Erik Jacobsson, i minst 12 år. Han jagade och fiskade, och odlade potatis och grönsaker utanför grottan. Grottan innanför trädörren är c:a 3 x 3 meter stor och max takhöjd är 1,4 meter. Där inne finns också en källa som han drack vatten ur, men när vi nu var inne så var den ganska förorenad, trälocket som Erik hade som skydd över källan var borta. Vi lagade mat utanför grottan men stannade inte så länge. Vi ville helst komma tillbaka till Tossåsen innan det blev mörkt. Det hade tagit oss 5 timmar att hitta dit, men hemåt höll vi lite högre gångtakt, trots att det regnade,  och då klarade vi sträckan på ungefär 4 timmar, vilket gjorde att vi kom tillbaka strax innan det började skymma.

Att följa skogsbäckar och åar är alltid roligt. Det här är Henån, och den följde vi i flera kilometer tills vi kom upp till Henåns kanjon där det finns ett vattenfall mellan branta bergväggar.

Här ligger Anna och fotar ner i Djävulshålet. Bäcken Rövran som syns uppe till höger kastar sig ner i en djup spricka i berget och Anna försöker fota vattenfallet rakt ovanifrån.

Här är bäcken ovanför själva fallet, fotad på så lång tid som var möjligt.

Nu har vi gått upp på berget ”Knallen”, som ligger söder om Ljungdalen. Det tar bara en knapp halvtimma att gå upp på bergets baksida, och det är verkligen värt besväret. Jag hade inte så stora förväntningar på utsikten, men den var faktiskt bättre än väntat. Här är vyn bort mot Storsjöhållet.

Och här ser man ner på Ljungdalen. Borta i vänstra kanten, alldeles vid Ljungan, hade vi vår stuga.

Så här såg det ut bort mot Helagshållet.

Egentligen är ju en höstvecka i fjällen alldeles för lite, det finns så många turer och platser man skulle vilja besöka. Men man får hoppas att man lever och att kroppen är någorlunda i ordning även nästa år, så kan det väl bli några utflykter även då.

 

Det här inlägget postades i Naturfoto och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *