Nattfotografering med dramatik

Jag har i många år sysslat med nattfotografering lite då och då, och när jag för några dagar sedan frågade om det fanns medlemmar i fotoklubben här som ville följa med ut en natt nu i helgen så anmälde sig två personer.

Vi åkte ut till Gränsö utanför Västervik, kom dit vid 22-tiden. Eftersom ingen av de andra hade någon tidigare erfarenhet av nattfoto så ägnade vi den första halvtimmen åt att gå igenom inställningar på kamerorna och hur man läser av histogrammet på nätterna, att bedöma bildens exponering enbart på displayen är bedrägligt nattetid.

Framåt 23-tiden började vi fota, tyvärr hade vi inte tillgång till varken någon dramatisk eller speciellt färggrann himmel. Vi stiftade bekantskap med flera djur, som man ofta gör när man är ute på nätterna. Först en foto-ovillig men pratsjuk padda, se bilder nedan. Men när vi skulle gå tillbaka till bilarna genom skogen stötte vi på större varelser.

Vi gick på en skogsstig, utan att använda våra ficklampor, vi kunde med knapp nöd se var stigen gick med hjälp av himmelsljuset, och klockan var runt 01. Jag gick först och plötsligt rasslade det till i en buske framför mig och ut på stigen kliver något stort. En älg! Uppskattningsvis bara 7-8 meter framför mig. Hon (inga horn) står kvar med frambenen på stigen och bakdelen kvar i ett buskage, och bara glor på oss. Vi retirerar några meter och ställer oss vid sidan av stigen ifall hon vill gå förbi oss, men hon står bara stilla och studerar oss. Jag sätter ner stativet, tänder ficklampan och riktar den starka ljusstrålen mot hennes huvud och försöker få autofokusen på kameran att fästa på henne. Men då vänder hon om och går in i skogen igen. Pga. att hon verkar förhållandevis liten så misstänker vi att det är en bortstött fjoling som känner sig lite allmänt vilsen. Vi fortsätter på stigen men riktar ficklamporna inåt skogen hela tiden. Och vad får vi se? Två små älgkalvar står plötsligt 15 meter ifrån oss! Den förmodade fjolingen är i stället en älgko!

Risknivån höjs omedelbart två steg och vi går upp i stabsläge. Nu gäller det att ta sig förbi älgkalvarna utan komma för nära, så att kon inte ser oss som något omedelbart hot. Vi följer stigen och rör oss väldigt försiktigt, samtidigt som vi med ficklamporna håller koll på var kalvarna och kon befinner sig. Men allt går väl, det sista jag ser av kon är att hon står med baken mot oss och äter löv från ett träd.

Vi fotar sedan på flera ställen under hemresan, och de sista bilderna tar vi vid 02.30-tiden.

När vi gick igenom inställningarna på kamerorna kom det en rejält stor padda och traskade förbi oss i sakta mak, men hon försvann snart. Men någon halvtimma senare upptäckte Göran att hon nu satt på toppen av en klippa, i silhuett mot natthimlen. Jag gick upp på klippan och la en ficklampa bakom henne för att belysa hennes silhuett och klättrade sedan ner för att ta en bild. Men jag hann bara ta en enda testbild innan hon flyttade på sig och klättrade ner till där vi stod.

Där inledde hon ett mycket intressant samtal med oss, där hon bland annat berättade att hon heter Svea och är nyvald byäldste i Gränsö PP (PaddPopulation). Hon är född för 158 månvarv sedan, vilket väl motsvarar runt 12 år sedan. Anledningen till att hon inte ville vara med på bild var att hon tycker att hon är för gammal och vårtig, hon tyckte vi kunde välja en yngre tjej, och gav oss förslag på flera av hennes barnbarn som bodde på andra sidan viken. Hon har alltid varit hemmafru och tagit hand om barnen, men sedan hennes man Artur dog för några år sedan så har hon engagerat sig i olika ideella paddföreningar på ön. Gränsö städpatrull har alltid legat henne varmt om hjärtat (det är dom som städar efter turisterna på Gränsö efter varje helg) men nu har hon fått problem med gikt i en stortå, vilket gör att hon har lite svårt att förflytta sig längre sträckor, så därför har hon fått dra ner på sitt engagemang där. Vi fick veta mycket mer om hennes vardag på Gränsö, men tyvärr är det inte plats här för att återge allt hon hade att berätta. Bilden fotad i skenet av en ficklampa.

En bild tagen åt nordväst där det fanns lite färger från solnedgången.

Ytterligare en bild åt samma väderstreck.

Här står Mikael och funderar på om han ska bada eller inte. Klockan är några minuter efter midnatt och det är 17° varmt. Han har gått och fotat med bar överkropp, som tur är så är det ganska beskedligt med mygg. Men tången i vattnet avskräcker från bad.

Göran står och väntar på att exponeringen ska bli klar. Här är min fotoriktning åt sydost så här finns inga varma solnedgångsfärger, bara det kalla midnattsljuset.

 

Det här inlägget postades i Naturfoto och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *